Hon utvecklar framtidens energieffektiva pappersmassa
Med målet att minska energianvändningen i massaindustrin utvecklar Dia Pornpan Kongthong en ny högutbytesmassa för linerboard. Som doktorand vid Mittuniversitetet och FSCN Research Centre kombinerar hon innovativa processer för att skapa starkare fibrer med lägre klimatavtryck.
Vad har du för bakgrund?
Jag flyttade från Norberg till Sundsvall 2017 för att läsa civilingenjör i teknisk kemi. Redan under utbildningen visste jag att jag ville fortsätta inom akademin och bli doktorand. Efter examen sökte jag en doktorandtjänst vid FSCN. Det tog lite tid innan allt blev klart, och under tiden arbetade jag som laboratorieassistent på Nouryon.
Hur kom det sig att du valde att göra din doktorandutbildning vid FSCN och Mittuniversitetet?
Under studietiden arbetade jag mycket med polymerer och ville gärna fortsätta inom det området. Samtidigt låg forskning om pappersmassa nära till hands, så FSCN kändes som rätt forskningsmiljö för mig. Kombinationen motiverade mig att satsa på forskning inom det här fältet. Jag började min doktorandtjänst i februari 2025.
Vad handlar din forskning om – och vad hoppas du att den ska bidra med?
Jag forskar om att utveckla en ny högutbytesmassa som klarar eller överträffar kraven för linerboard – alltså det yttre skiktet i wellpapp. Målet är att producera massan med lägre energianvändning vid raffinering samt öka produktutbyte, minskad klimat- och utsläppspåverkan.
Projektet är en del av Emission Free Pulping, där vi samarbetar med företag och även lärosäten i Finland.
Vilka metoder eller material arbetar du med i ditt projekt?
Jag arbetar med lågenergi termomekanisk raffinering som benämns Chemi-Asplund processen, där kemikalier används i den mekanisk förbehandlingen för att mjukgöra ligninet och förbättra fiberseparationen. Efter det följer en mild delignifiering för att finjustera fiberegenskaperna.
Ett viktigt mål är att få ut så mycket som möjligt av råvaran – alltså träfliset. Jämfört med kemisk massa ger mekanisk massa högre utbyte, och vi vill kombinera fördelarna för att både förbättra materialegenskaperna och minska miljöpåverkan.
Vi använder hög temperatur och högt tryck för att minska energibehovet i den efterföljande processen. Jag arbetar också med att avlägsna mer lignin. En del av försöken genomförs i laboratoriemiljö hos Valmet.
Vilka utmaningar har du stött på hittills – och vad har varit mest givande?
Det är inte så många som forskar inom just det här området, och alla tester kan inte genomföras vid FSCN. Därför är samarbetet med finska forskare och företag mycket värdefullt. Det är givande att kunna diskutera idéer med fler än bara min handledare.
Hur upplever du forskningsmiljön och samarbetet med kollegor på FSCN?
Det finns en stark kompetens här, och kollegorna är väldigt hjälpsamma och stöttande. Det är inspirerande att arbeta i en miljö där många driver spännande projekt – även inom andra forskningsområden.
Hur ser dina långsiktiga planer ut?
Jag vill gärna fortsätta inom akademin, även om jag också är öppen för att arbeta inom eller nära industrin. Det som lockar med akademin är friheten – både i val av inriktning och i hur man planerar och prioriterar sitt arbete.