Globala satellitsystem för taktikanalys av längdskidåkare

Hur en specialanpassad satellitnavigationsenhet kan användas för analys av mikro-farthållningsstrategier och tävlingsprestation i längdskidåkning.

Catapult-test-Simo-Ihalainen-web.jpg

De fysiologiska och tekniska förmågorna hos en längdskidåkare är i stort sett konstanta innan en tävling tar sin början. Men går det att förbättra och optimera prestationen genom att påverka åkarens taktik och mikrostrategier gällande farthållning under tävlingens gång?

Uppförsbackarna är utslagsgivande

Spårprofilen har en betydande inverkan på hur en skidåkare fördelar sitt kraftuttag under ett längdskidslopp. Energiomsättningen är högre i uppförsbackar jämfört med flacka sektioner och nedförsbackar har ännu lägre energikrav. Eftersom åkintensiteten varierar genom hela banan kan skidåkaren använda anaerob energi under korta perioder för att arbeta med högre intensitet vid uppförsåkning. Den lägre åkintensiteten vid nedförsåkning ger åkaren möjlighet att återhämta sig innan följande uppförsåkning och flacka sektioner.

Tidigare studier av längdskidåkning har visat att uppförsbackar är den del av banan som har störst inverkan på tävlingsprestationen. Det som hittills inte har undersökts i den vetenskapliga litteraturen är farthållningen på specifika delar av banan. Finns det till exempel någon skillnad mellan hur hög- och lågpresterande åkare hanterar farten på en enskild del av banan? Är mer framgångsrika åkare snabbare på alla delar av en bansektion, eller åker de snabbare i vissa specifika delar av en sektion?

Kritiska punkter i banan

För att kunna svara på dessa frågor mätte vi position och hastighet för högpresterande skidåkare, med en specialanpassad satellitnavigationsenhet (Catapult Sports, OptimEye S5), under ett sprintkval i klassisk teknik på skidstadion i Östersund. Vid analys av resultaten för alla ingående skidåkare identifierades kritiska punkter i banan som:

  1. den flacka delen efter den första långa uppförsbacken;
  2. den första halvan av den sista långa uppförsbacken (se Figur 1, nedan).

Den första kritiska punkten var skidåkarens förmåga att accelerera och komma upp i hög hastighet strax efter slutet av den första uppförsbacken. De åkare som uppnådde bäst resultat kunde accelerera snabbare ut ur uppförsbacken och vinna tid på den efterföljande flackare sektionen. Den andra kritiska delen var den första halvan av den sista långa uppförsbacken, där högpresterande skidåkare höll högre fart än lågpresterande skidåkare. Den sista uppförsbacken följdes av en lång nedförsbacke med gott om tid för återhämtning, så det verkar som att hög intensitet i början av uppförsbacken var optimalt. Detta skulle göra det möjligt för en skidåkare att tömma sina begränsade anaeroba energiresurser (”hög energi”) i den sista uppförsbacken och vinna tid mot konkurrenterna.


Figur 1. Två kritiska delar av banan där högre presterande skidåkare vann relativt mycket tid mot lägre presterande åkare.

Analys av enskilda åkare

Förutom gruppanalyserna (dvs. jämförelse mellan de mer och mindre framgångsrika åkarna) kan GPS-enheter användas för att identifiera farthållningsstrategier på delar av banan där små tidsvinster och -förluster uppstår för enskilda individer. I Figur 2 illustreras de olika farthållningsstrategierna som de två bästa åkarna i gruppen använde. I det här exemplet förlorar den näst bästa åkaren 1,1 sekund mot vinnaren i den sista långa backen och ytterligare 1,2 sekunder på slutrakan. Inget av dessa banavsnitt var en kritisk del av banan när man betraktar hela gruppen av skidåkare, men för dessa två idrottare hade den sista nedförsbacken och det flacka partiet en betydande effekt på slutresultatet. Denna typ av information och analys kan vara mycket användbar vid optimering av farthållningsstrategier för längdskidåkning på elitnivå, när tidsskillnaderna mellan framgång (vinst) och misslyckande (förlust) är mycket små.




Figur 2. En jämförelse mellan individuella farthållningsstrategier för de två bästa skidåkarna. Vinnaren var mer än 3 sekunder långsammare än den näst bästa skidåkaren i de första flacka och uppförslutande delarna av banan. Vinnaren var dock snabbare på de senare spåravsnitten och lyckades åka om den näst bästa skidåkaren på målrakan.

Textförfattare och kontaktperson:

Simo Ihalainen, senior forskare vid Nationellt vintersportcentrum.

Ytterligare läsning inom ämnet:

  1. Andersson EP, Govus A, Shannon OM & McGawley K. (2019). Sex differences in performance and pacing strategies during sprint skiing. Front Physiol, 10:295.
  2. Gløersen Ø, Kocbach J & Gilgien M. (2018). Tracking performance in endurance racing sports: evaluation of the accuracy offered by three commercial GNSS receivers aimed at the sports market. Front Physiol, 9:1425.
  3. Gløersen Ø, Losnegard T, Malthe-Sørenssen A, Dysthe DK & Gilgien M. (2018). Propulsive power in cross-country skiing: application and limitations of a novel wearable sensor-based method during roller skiing. Front Physiol, 9:1631.
  4. Karlsson Ø, Gilgien M, Gløersen ØN, Rud B & Losnegard T. (2018) Exercise intensity during cross-country skiing described by oxygen demands in flat and uphill terrain. Front Physiol, 9:846.