Från oro till insikt ‑ elever och studenter om trygghet i skolan

Inom ramen för forskningsprojektet "Hur jobbar skolor med säkerhet och krisberedskap?" - en pilotstudie tillsammans med Jämtlands Gymnasium Wargentin har både gymnasieelever samt studenter från Mittuniversitetet presenterat sina examensarbeten och därmed bidragit med nya perspektiv och insikter. Projektet syftar till att öka kunskapen om hur skolor arbetar med trygghet, säkerhet och krisberedskap i praktiken, projektledare för projektet är Gertrud Alirani och Kari Pihl.

Först ut att presentera var gymnasieeleverna från Jämtlands Gymnasium Wargentin.

F.r.v Jonna Rode, Tilda Malmström Blom & Liyan Kizilkaya.

Liyan, Tilda och Jonna läser sitt sista år på Samhällsvetenskapsprogrammet på JGY Wargentin i Östersund och har nu precis skrivit klart sina gymnasiearbeten i samarbete med forskningsprojektet. Nu har de presenterat sina perspektiv och insikter.

Förklara kort vad det är för gymnasiearbete du har gjort?

”Att undvika mobbning” av Liyan Kizilkaya

Jag har kollat hur gymnasieelever anpassar sitt beteende för att undvika mobbning och om de upplever att det finns en risk för mobbning samt hur tjejer och killar uppfattar riskerna och hur de anpassar sitt beteende, alltså skillnaden mellan tjejer och killar.

”Ungdomars oro och beredskap inför vålds- och krissituationer i skolan” av Tilda Malmström Blom

Jag har undersökt ungdomar och vilken grad av oro de känner inför olika typer av krissituationer som kan uppstå i skolmiljön och sen även om de känner att de har någon typ av kunskap eller beredskap om hur dom ska agera om en sån situation uppstår.

”Gymnasieungdomars oro och uppfattningar om våldsbejakande extremism” av Jonna Rode

Mitt gymnasiearbete handlar ungefär om vad gymnasieungdomar vet, hur mycket de känner till och vilken typ av oro man känner för våldsbejakande miljöer. Kort och gott.

Såg resultatet ut ungefär som du tänkte dig?

- Ja, typ. Att tjejer har högre medvetenhet om risken för mobbning och att de hade blivit utsatta för det tidigare. Alltså mer utsatta i jämförelse med killar och att det finns skillnader i deras sätt att anpassa sig, säger Liyan.

- Nej, jag tyckte att elever var mer oroade än vad jag först hade trott att de skulle vara men det var nog mest beroende på incidenten i Örebro, säger Tilda.

- Nej faktiskt inte alls, det visade sig att unga i de klasser jag undersökte hade en signifikant mindre oro än rikssnittet när man har mätt. Och det tror jag, enligt de teorier jag använde kan kopplas till en ganska låg kunskapsnivå. Och unga hade väldigt låg kunskap om det här och jag trodde folk visste mer om sådant som händer. Så det var spännande resultat, säger Jonna.

Hur tycker ni att det har funkat att samarbeta med en forskare, har det varit spännande?

Liyan, Tilda och Jonna är eniga om att samarbetet med forskarna har fungerat jättebra. De har både träffat forskarna samt haft mejlkontakt, vilket de upplever varit positivt och ett bra stöd längs vägen.

- Det har varit väldigt skönt att kunna bolla med någon som vet vad de är ute efter, att faktiskt ha någon som man kan följa och fråga om tydliga direktiv, säger Jonna.

Skulle ni rekommendera andra elever att göra detta?

- Ja, för att det här känns verkligen som något mer allvarligt än ett vanligt gymnasiearbete eftersom man känner att man verkligen hjälper med någonting och kan gynna deras syfte på något sätt, säger Liyan.

Även om alla tre instämmer att man måste känna att man orkar och vill göra något mer utmanande, så rekommenderar de andra elever att prova detta inte minst för att det varit roligt men även för känslan av att man gör något viktigt men också för att få känslan av hur det kommer vara när det är dags för universitetsstudier.

Har samarbetet stärkt känslan av att vilja plugga vidare?

På frågan om samarbetet har stärkt känslan av att vilja plugga vidare efter gymnasiet svarar de tre ambitiösa gymnasieeleverna samma sak, nämligen att planen hela tiden har varit vidarestudier men att samarbetet har känts som bra förberedelse inför det. I sin helhet är det positiva känslor kring samarbetet och att få vistas i universitetsmiljö och få känna på det livet i förhand.

- Jag ville plugga vidare redan innan, men det här har fått mig tänka att jag kanske ska plugga något annat än vad jag har tänkt innan. Innan tänkte jag jurist men nu tänker jag att det kanske skulle vara kul att plugga något inom risk och kris, säger Tilda.

Universitetsstudenterna tar vid

Efter gymnasieelevernas presentationer var det dags för studenterna från Risk- och krishanteringsprogrammet att presentera sina C-uppsatser.

Fr.v. Ando Krogstad & Fanny Norlén, studenter från Risk- och krishanteringsprogrammet

Ando och Fanny läser sitt tredje och sista år på Risk- och krishanteringsprogrammet vid Mittuniversitetet, igår presenterade de sin C-uppsats ”Mellan oro och verklighet” för forskargruppen.

Berätta lite om er C-uppsats ”Mellan oro och verklighet”

Studien syftar till att undersöka lärares riskuppfattningar och förebyggande arbete mot pågående dödligt våld (PDV) i svenska gymnasieskolor. Den syftar också till att undersöka vilka organisatoriska förutsättningar och former av stöd som främjar eller försvårar det arbetet.

Och resultatet då, såg det ut ungefär som ni hade tänkt er?

- Alltså delvis. Det kändes ju ändå som att det här med relationsskapande och det, var någonting som man delvis hade tänkt på innan men man hör ju mycket från media och det är ju också mer fysiska säkerhetsåtgärder som man kanske trodde skulle ha en större betydande del men som var nästan obefintlig, säger Ando.

Ando fortsätter, sen var det de här med ”Den lilla skolan” som inte beaktades överhuvudtaget, som var väldigt intressant samt insiktsfullt utifrån de förutsättningarna.

Fanny nickar instämmande.

Har samarbetet fått er att fundera på att bli forskare?

- Jo men vi skrev ju respektive B-uppsats om liknande, jag om PDV-rutiner och Ando om våldsbejakande extremism, säger Fanny.

Fanny fortsätter, vi ville ju som lägga ihop dom ämnena till en ny, så vi hade ju valt det här ämnet innan dådet i Örebro och nu har det ju påvisats hur viktigt det är. Så det är absolut någonting jag skulle kunna tänka mig att forskare vidare i nu när man märker att det finns sådant som är outforskat.

- Jag kan inte annat än hålla med, för det är ett ämne som är oerhört intressant och aktuellt. Och om man själv brinner för det så blir det ju roligare att skriva och forska om det, så det är ju i så fall detta ämne som man skulle kunna fortsätta forska om.

Fr.v. Daniel Bergnest & Johan Wärme, studenter från Risk- och krishanteringsprogrammet.

Berätta lite om er C-uppsats ”Jag känner mig ändå trygg”

C-uppsatsen syftar till att undersöka hur lärare uppfattar och förhåller sig till risker rörande hot och våld i skolmiljö. Vilka faktorer påverkar deras uppfattning, allt ifrån lärarerfarenhet, personliga erfarenheter, organisationen som omger dom med mera.

Och resultatet, såg det ut ungefär som ni hade tänkt er?

- Både ja och nej, jag blev väldigt förvånad över att lärarna kände sig så pass trygga som resultatet påvisar. De är medvetna om att det föregår risker om hot och våld mot yrkesrollen, men inte att de upplever det. Så det var ju intressant, säger Daniel.

- Jag trodde också att de skulle se fler risker och relatera mer till riskerna än vad dom faktiskt gjorde. Dom negligerar det inte, alltså de ser att riskerna finns och inser det men det blev också tydligt hur riskerna inte är relevanta här, för dom, säger Johan.

Har samarbetet fått er att fundera på forskning och att bli forskare?

I uppsatsen så lyfter vi eventuell framtida forskning, där vi ser en möjlighet att undersöka andra saker som vi har varit inne på. Så man ska nog aldrig utesluta möjligheten att forska vidare eller intresset i att forska vidare.

Men skulle ni personligen vilja forska vidare på det?

- Inte just nu, säger Daniel.

- Nej, vi båda två började ju studera här mitt i livet med ganska tydliga syften. Så jag personligen har inget intresse av att bedriva forskning, säger Johan.

Här kan du läsa mer om forskningsprojektet.

Vi vill rikta ett stort tack till Jämtlands Gymnasium Wargentin och deras elever samt våra egna studenter för intressanta presentationer som väckte både nya frågor och insikter. Genom samarbetet har elever och studenter fått en unik möjlighet att bidra till ökad kunskap om trygghet i skolan, samtidigt som de fått en värdefull inblick i forskningsvärlden.