Bakgrund

Det har bedrivits mycket lite arkeologisk forskning om samisk historia på det sydsamiska området. Samisk arkeologi etablerades som ett forskningsfält först i början på 1980-talet. Drivande var den akademiska miljön vid Universitetet i Tromsø på nordsamiskt område. Fram till dess hade samisk forskning primärt varit en fråga för etnografin då samerna mest sågs som ett statiskt naturfolk utan kultur eller historia (Hansen & Olsen 2022:13–20).

Beroende på det politiska klimatet och den akademiska diskursen har synen på samernas ursprung varierat under 1800- och 1900-talen. Samerna har setts som allt från Skandinaviens statiska ursprungsbefolkning från stenåldern, till sentida invandrare från öster. Dagens akademiska diskussion handlar snarare om hur en samisk etnicitet har uppkommit och utvecklats än om den samiska gruppens uppkomst i essentialistiska termer (Spangen et al 2015:2, Hansen & Olsen 2022:13–20).

Det gäller särskilt på sydsamiskt område, där grupper som livnärde sig på fiske, jakt och fångst under första årtusendet i vår tideräkning i allt större utsträckning interagerade med å ena sidan germanska/nordiska jordbrukande grupper söderifrån och å andra sidan grupper med en tilltagande samisk identitet på nord- och östsamiskt område. Med tiden utvecklades en sydsamisk identitet med såväl många allmänt samiska kännetecken som sydsamiska särdrag (Olofsson 2010).

En seglivad föreställning från 1800-talet var att det inte fann några samer på sydsamiskt område förrän på 1600- eller 1700-talet. Det faktum att här fanns många renskötande samer sågs som ett bevis på att samerna är ett invaderande folk som snart skulle ha ersatt den inhemska norska och svenska befolkningen (Hansen & Olsen 2022:13–20). Att historiker på Norges Teknisk-naturvitenskapelige Universitet i Trondheim så länge förmedlade den så kallade ”fremrykkingsteorien” var en del av bakgrunden till att rektor Anne Borg 2023 bad det samiska folket om ursäkt för den skada NTNU förorsakat det samiska samhället (– Det å lytte, anerkjenne er en viktig del av en forsoningsprosess - NTNU Nyheter, 2023). Se också Mittuniversitetets aktiva ställningstagande mot tidigare rasistisk och objektifierande forskning om samer: (Avsiktsförklaring 2023).

Sedan början av 1980-talet har samebyar, reinbeitedistrikt och samiska museer och kulturcentra i det sydsamiska området i Sverige och Norge initierat och genofört en lång rad dokumentionsprojekt. De har intervjuat äldre, inventerat landskapet och registrerat boplatser, rengärden, mjölkgropar, flyttleder, gravar och heliga platser och dokumenterat samiska ort- och platsnamn. Många gånger har det motiverats av ett behov av att påvisa samisk närvaro i samband med rättsprocesser om rätten till land och vatten där bevisbördan legat på samebyar och reinbeitedistrikt (Norberg & Fossum 2011). Småskalig intensiv rensötsel har dock lämnat mycket få och osynliga spår, och bevarandeförhållandena för renskötselns kulturlämningar är dåliga i de sura podsoljordarna i norra Fennoskandia (Aronsson 2009:17).

I några fall har det genomförts C14-analyser av kol från boplatshärdar, men de har sällan påvisat äldre bruk än 17- eller 1800-talet. Det finns dock några slående undantag: 

På 1980-talet undersökte Inger Zachrisson gravfältet på Vivallen i Härjedalen. Föremål i gravarna och på en intilliggande boplats hade tydliga samiska karaktäristika. Det var banbrytande resultat för sin tid och var den första starka indikationen på samisk kultur i söder redan på 1000-talet (Zachrisson 1997). Motsvarande genombrott på norsk sida är Jostein Bergstøls presentation av samisk bosättning under järnåldern i Østerdalen (Bergstøl 2008).

Dessa två studier utmanande arkeologer och allmänheten att överväga att samer hade levt i sydsamiskt område betydligt längre än man tidigare trott, och att börja ställa helt nya frågor om hur och när samisk och nordisk/germansk etnicitet utvecklades genom interaktion (Welinder 2006). Men fortfarande bedrevs mycket lite arkeologiska forskning. Det har heller inte alltid varit självklart att forskare från Norge och Sverige samarbetat, trots att det sydsamiska samhället inte låter sig begränsas av nationsgränsen (Norberg 2019: 67).

2002 genomförde Länsstyrelsen Jämtlands län, Jamtli och Njaarke sameby en arkeologisk utgrävning av en samisk boplats vid Sösjön, som daterades till 1000-talet. De lät också göra en rad pollenanalyser av samiska boplatser. Resultaten tyder på att landskapet varit påverkat av småskalig tamrenskötsel redan på 1000-talet (Oskarsson 2006, Wallin & Aronsson 2012). Sammantaget finns det enstaka indikationer på att småskalig tamrenskötsel kan ha etablerats i Jämtland mycket tidigare än vad som varit känt.

Indikationerna är dock alltför små och få för att det ska gå att säga något om när och hur tamrenskötseln uppstod och när den kan anses ha varit spridd över det sydsamiska området. Behovet av grundforskning och ett stort antal pollenanalyser är mycket stort. 

Referenser

Opublicerade referenser

Borg, A (2023) – Det å lytte, anerkjenne er en viktig del av en forsoningsprosess - NTNU Nyheter

Avsiktsförklaring: Mittuniversitetet – ett universitet i Saepmie. Diarienummer MIUN 2023/286 Gaskeuniversiteete som lärosäte i Saepmie | miun.se

Oskarsson, B. (2006). Rapport över arkeologiska undersökningar på fornlämning Raä 599 1-3, Kall sn, Åre kommun åren 2002-2004.

Publicerade referenser

Aronsson, K- Å. (2009). Relations between man and reindeer – traces of reindeer herding. In Recent perspectives on Sámi archaeology in Fennoscandia and North-West Russia. ISKOS. 17: pp 17– 24.

Bergstol, J. (2008) Samer i Østerdalen? En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordøstre Hedmark. Diss. University of Oslo, Oslo.

Hansen, L.I., and B. Olsen (2022) Samenes historie fram til 1750. Cappelen Damm akademisk, Oslo.

Norberg, E. & B. Fossum. (2011). Traditonal knowledge and cultural landscape. In Porsanger, J. & Guttorm, G. (eds) Dieđut 1, Working with Traditional Knowledge: Communities, Institutions, Information Systems, Law and Ethics. Writings from the Árbediethu pilot project on documentation and protection of Sámi traditional knowledge, pp. 193–223. Sámi allaskuvla/Sámi University College. 

Norberg, E. (2019) The meaning of words and the power of silence. In The Indigenous identity of the South Saami (eds. H. Hermanstrand, A. Kolberg, T. Nilssen, and L. Sem), pp. 65-89, Springer, Cham. The Meaning of Words and the Power of Silence | SpringerLink

Olofsson, C. (2010) Making New Antlers: Depositions of Animal Skulls and Antlers as a Message of Regeneration in South Sámi Grave Contexts, Norwegian Archaeological Review, 43:2, pp 97-114. 

Spangen, M, A.-K. Salmi, and T. Äikäs (2015) Sami Archaeology and Postcolonial Theory – An Introduction. In Arctic Anthropology, 52:2, pp 1-5.

Welinder, S. (2006) Jämtarna och samerna kom först. Jamtli förlag, Östersund.

Wallin, J. E., and K.-Å. Aronsson (2012) Vegetationsförändringar i Härjedalens och Jämtlands fjälltrakter och skogsbygder under vikingatid och medeltid. In Människor i vikingatidens Mittnorden, Fornvårdaren 32, pp 180–208. Jamtli förlag, Östersund. 

Zachrisson, I. (ed.) (1997). Möten i gränsland: Samer och germaner i Mellanskandinavien. Stockholm: Statens historiska museum.