Visualisering för Trygghet och Tillgänglighet

Trygghet utan utestängning – hur stadsmiljöer kan bli trygga och tillgängliga för alla

Vad gör en plats trygg? Bra belysning, öppna siktlinjer, kameraövervakning? Sedan 1960-talet har stadsplanering arbetat med att skapa trygghet genom att designa bort möjligheter till brott. Men de metoder som används bygger ofta på en outtalad logik: att skilja dem som "hör hemma" från dem som är "utomstående". Bänkar som hindrar någon från att ligga ner, piggar under broar, armstöd som delar upp sittplatser – sådana lösningar skapar kanske trygghet för vissa, men gör det genom att stänga ute andra. Och de som stängs ute hör ofta redan till samhällets mest utsatta.

Projektet "Visualisering för Trygghet och Tillgänglighet" undersöker om det finns ett annat sätt att tänka kring trygghet i det offentliga rummet. Kan trygghet skapas utan att dela upp människor i "skyddsvärda" och "hotfulla"?

Vi tar också fasta på en koppling som sällan görs: att tillgänglighet i sig är en trygghetsfråga. Den som sitter i rullstol och inte kan ta sig undan, den som har nedsatt syn och inte kan orientera sig, den som har kognitiva svårigheter och inte förstår vad som händer runt omkring – för alla dessa personer är en otillgänglig miljö inte bara svårframkomlig, den är otrygg. Att inte kunna fly, be om hjälp eller uppfatta faror är konkreta trygghetsbrister. Ändå behandlas tillgänglighet och trygghet nästan alltid som separata frågor i stadsplaneringen, ibland till och med som varandras motpoler.

Projektet ställer tre forskningsfrågor. Den första undersöker hur de styrdokument som styr trygghetsskapande i svensk stadsplanering delar upp människor i kategorier och vilka personer som beskrivs som skyddsvärda, vilka som hotfulla, och vilka som inte nämns alls. Genom kritisk diskursanalys av nationella och kommunala policydokument granskar vi vilka konsekvenser sådana uppdelningar kan få.

Den andra frågan handlar om hur en digital tvilling kan användas för att synliggöra och utvärdera hur trygghet och tillgänglighet hänger samman. Otillgänglighet förstås här som en trygghetsbrist i sig, inte som ett separat problem. Den tredje frågan utforskar hur trygghetsskapande design kan utformas utan att förutsätta fördefinierade uppdelningar mellan människor, det vi kallar nonkluderande design.

Extremanvändare som experter

I det praktiska arbetet utgår vi från samskapande metoder. Tre grupper av "extremanvändare" – personer med funktionsnedsättning, äldre personer, personer i social utsatthet – rekryteras genom Begripsam, ett aktionsforskningskollektiv med lång erfarenhet av att möjliggöra deltagande för personer som vanligen inte kommer till tals. Tillsammans med tjänstepersoner från Göteborgs stad och forskare besöker grupperna platser i Göteborg som är bra respektive dåliga på att kombinera trygghet och tillgänglighet.

Att testa virtuellt för att lyckas i verkligheten

Det som gör projektet unikt är att vi använder Göteborgs stads digitala tvilling – en detaljerad digital kopia av stadens fysiska miljö – som ett laboratorium. Deltagarna kan växla mellan att uppleva verkliga platser och att utforska och förändra dem i den digitala miljön. Hur ser det ut om vi tar bort den defensiva arkitekturen? Hur förändras upplevelsen om belysning, orienterbarhet och sittmöjligheter utformas för alla? Den digitala tvillingen gör det möjligt att testa sådana idéer innan de byggs i verkligheten.

Nonkluderande design utgår från att alla redan hör till – och att designens uppgift är att inte skapa utanförskap. Till skillnad från inkluderande design, som förutsätter att vissa grupper behöver "inkluderas", undviker nonkluderande design den uppdelningen från början. Det är en till synes liten men viktig förskjutning: från att fråga "vem ska vi släppa in?" till att fråga "hur undviker vi att stänga någon ute?"

Projektet genomförs av fem partners: Mittuniversitetet, Göteborgs stad, Göteborgs universitet, Begripsam AB och Lunds kommun. Resultaten sprids genom vetenskapliga artiklar, konferenser, nyhetsbrev och via nätverket DigiDig som samlar nästan 50 svenska kommuner. De labbverktyg som utvecklas dokumenteras så att andra kommuner kan använda dem i sina egna digitala tvillingar.

Målet är att visa att trygghet inte behöver skapas på bekostnad av någon – och att ge planerare och beslutsfattare bättre beslutsunderlag och konkreta verktyg för en annan väg framåt.