”Jag är ingen illustratör, jag är en bildberättare”
I fredags var det Pija Lindenbaums tur att gästa Mittuniversitetet och litteraturfestivalen MittLitt. I ett roligt och avslappnat samtal med litteraturvetare Eva Nordlinder berättade hon om sina böcker, sin process och motståndet som måste övervinnas.
De flesta av Pijas böcker utgår från ett glasklart barnperpspektiv. Det finns ingen vuxen röst som går in och rätar upp och förklarar, utan barnets tolkning av sin värld får stå oemotsagd, vilket gör böckerna såväl finurliga som oförutsägbara och intressanta. Den senaste boken, Frekes fot, handlar om en pojke som tappar bort både skon och foten, och ger sig ut att leta efter dem. För att man tappar bort en fot är inget konstigt i Pijas bokvärld.
– När man har barnperspektivet så är allt möjligt. Som barn har man ju ingen erfarenhet av hur det borde vara.
Under författarsamtalet på biblioteket berättade Pija Lindebaum om hur svårt det är att komma igång med ett nytt projekt och om bakgrunden till en del av böckerna. Dessutom delade hon generöst med sig av sin arbetsprocess, som alltid börjar med post it-lappar, moodboards med färgprover och otaliga skisser. Hon redde också ut begreppet bilderbok, och förklarade att bilderna berättar sin egen version av historien.
– Det handlar inte om att illustrera text. I en bilderbok ska texten och bilderna kunna stå var för sig, men när de fogas samman så får man ännu fler dimensioner av berättelsen, så de kompletterar varandra. Det är det som är så spännande. Så jag är ingen illustratör, jag är en bildberättare.
