Flyktingkrisens konsekvenser för kommuners migrationspolitik

Under flyktingkrisen 2015 kom rekordmånga asylsökande människor till Sverige. Detta fick stora konsekvenser för Sveriges kommuner som nu skulle ansvara för bosättning och integration av de nyanlända.

I boken Local Migration Policy: Governance Structures and Policy Output in Swedish Municipalities, har statsvetarna Gustav Lidén, Mittuniversitetet och Jon Nyhlén, Stockholms universitet undersökt hur flyktingkrisen påverkat kommunernas migrationspolitik och hur de reformer som kom i kölvattnet av krisen förändrat förutsättningarna för den lokala nivån.

Helhetsgrepp på lokal migrationspolitik

- Vi tar ett helhetsgrepp på vad vi kallar lokal migrationspolitik där vi studerar både mottagande och integration av nyanlända flyktingar i kommunerna, säger Gustav Lidén. Detta har inte gjorts tidigare då man oftast fokuserat på antingen mottagandet eller integrationen separat.

I studien har de undersökt både hur den statliga styrningen påverkat den lokala nivån och hur den lokala politiken fallit ut. Med hjälp av statistik har man analyserat landets samtliga kommuner samtidigt som man genomfört djupstudier i tre särskilt utvalda kommuner. Trots att Sverige är ett stort mottagarland i internationell jämförelse så har den här typen av systematiska studier på lokal nivå inte tidigare genomförts i Sverige, till skillnad från i flera andra stora mottagarländer.

Vi ser att migrationspolitiken på nationell nivå bygger på stuprör där det är uppdelat på två politikområden, ett som reglerar mottagning och ett som reglerar integration

Situationen före och efter bosättningslagen

Undersökningen har ett brett tidsperspektiv och jämför situationen i kommunerna både före och efter bosättningslagen som infördes 2016 som en följd av det ökande mottagandet i spåren av flyktingkrisen. Lagen innebar att kommuner kan bli skyldiga att ta emot och ordna bostad till nyanlända enligt anvisning av Migrationsverket och mottagandet baserades inte längre på frivilliga inslag. Ett intressant resultat är att kommunerna blivit mer aktiva i utformandet av lokal integrationspolitik medan införandet av bosättningslagen i stället kringskurit kommunernas inflytande över mottagningspolitiken.

- Vi ser att migrationspolitiken på nationell nivå bygger på stuprör där det är uppdelat på två politikområden, ett som reglerar mottagning och ett som reglerar integration. Detta har varit ett problem för den lokala nivån eftersom där är de två politikområdena starkt sammanflätade och påverkar direkt varandra, säger Jon Nyhlén.

Förordar ökad lokal autonomi

På den lokala nivån ser forskarna hur viktig samordning och samverkan är för ett lyckat utfall. Det faktum att politikområdena inte är synkroniserade med varandra medför en obalans då kommunerna inte har något inflytande över mottagningen utan bara integrationsfrågorna. Det har gjort det svårt för kommunerna att arbeta långsiktigt. Därför poängterar forskarna vikten av att öka den lokala autonomin.

- I våra undersökningar har vi funnit många exempel på när kommuner tar initiativ till att driva vad de uppfattar vara bäst för den egna kommunen. Det är viktigt att det inte omöjliggörs utan att det istället skapas goda förutsättningar för kommunerna att bedriva egen politik utifrån den kunskap de har om lokalsamhället och dess behov och möjligheter, säger Gustav Lidén.

Här finns möjlighet att köpa boken