Från expertfråga till global politik – så blev katastrofer politiska
De senaste årtiondena har katastrofrisker blivit en viktig global politisk fråga – från att tidigare ha varit ett smalt expertområde. Risk- och krisforskaren Jörgen Sparf har tittat närmare på utvecklingen.
I en ny vetenskaplig genomgång visar Jörgen Sparf, professor i sociologi vid Risk- och krisforskningscentrum (RCR) vid Mittuniversitetet hur reducering av katastrofrisker har utvecklats – från att vara en lokal fråga som hanteras av tekniska experter till att bli en central policyfråga på högsta politiska nivå och en del av FN:s globala agenda.
– Historiskt har katastrofer hanterats som isolerade händelser, där fokus låg på akut hjälp snarare än förebyggande arbete. Med tiden har forskningen visat att det inte är naturen i sig som orsakar katastrofer, utan hur samhällen är organiserade – vilka som bor var, hur byggnader konstrueras och vilka som har tillgång till resurser. Det är inte bara stormen som är farlig, utan det ojämlika samhälle den träffar. Katastrofer drabbar inte alla lika – de avslöjar och förstärker redan existerande ojämlikheter i samhället, säger Jörgen Sparf, professor i sociologi vid Risk- och krisforskningscentrum (RCR) vid Mittuniversitetet.
FN:s arbete med katastrofriskreducering har utvecklats i takt med denna insikt. Från 1970-talets hjälpresolutioner till dagens Sendai-ramverk har fokus skiftat från reaktiva räddningsinsatser till proaktiv riskhantering. FN:s kontor för katastrofriskreducering (UNDRR) spelar idag en nyckelroll i att samordna internationella insatser, sprida forskning och påverka nationell politik.
Jörgen Sparf, professor i sociologi vid Risk- och krisforskningscentrum (RCR) vid Mittuniversitetet.
– Katastrofer är inte längre bara en fråga för ingenjörer och räddningstjänst. De är en spegel av våra samhällen – och en möjlighet att bygga dem starkare, rättvisare och mer motståndskraftiga, menar Jörgen Sparf.
I sin vetenskapliga genomgång visar han också hur katastrofriskreducering gått från att vara en "policy utan publik" – där experter styrde utan bred förankring – till en "policy med publik", där stora delar av samhället, inklusive civilsamhälle, media och sociala rörelser är engagerade. Katastrofer som tsunamin 2004 och orkanen Katrina har fungerat som väckarklockor, klimatförändringarna ökar engagemanget och sociala medier har gett människor nya verktyg att själva delta i katastrofhantering.
– Det finns fortfarande utmaningar. Arbetet riskerar att bli för brett och tappa fokus om alla grupper behandlas likadant. För att lyckas krävs att politiken utformas med förståelse för olika gruppers sårbarhet – från fattiga kustsamhällen till urbana höginkomstområden, säger Jörgen Sparf.
Jörgen Sparfs vetenskapliga genomgång är publicerad som ett kapitel med titeln ”Disaster Risk Reduction: The Evolution of an International Agenda” i ”Handbook of Public Policy Agenda Setting”. Kapitlet vänder sig i första hand till forskare, politiska beslutsfattare och praktiker inom katastrofhantering.
Kontaktperson:
Jörgen Sparf, professor i sociologi vid Mittuniversitetet, 010-142 82 76, jorgen.sparf@miun.se