Han bloggar om internationell lag och nördar gärna ner sig
För historikern Mats Deland har bloggandet blivit ett sätt att väcka intresse för de frågor han brinner för – däribland situationen i Gaza. Han bloggar på svenska, men når ändå läsare i andra länder.
– Jag bloggar om det som sker i Gaza eftersom det är en viktig del av samtidsrapporteringen av flera skäl. Ett handlar om akademisk solidaritet: många palestinska akademiker, och några israeliska, har mördats under händelserna. De palestinska akademiska institutionerna i Gaza har förstörts, på Västbanken och Israel inom 1967 års gränser sker diskriminering och israeliska universitet är inblandade i en ockupationspolitik som fördömts av FN, säger han.
Förutom vardagsrapporteringen – det vill säga inlägg om seminarier och konferenser som han medverkar på samt texter han publicerar - skriver han om sina huvudsakliga forskningsämnen; kritisk teori och internationell lag.
– Utan tvekan kommer händelserna i Gaza - och i viss mån även Ukraina och Myanmar - att påverka hur internationell lag fungerar under överskådlig tid och den typen av förändringar intresserar mig som historiker. Det har också förvånat mig hur litet intresse det funnits för hur historiker ser på frågan. Där avviker Sverige från andra länder, menar han.
Hur passar bloggformatet dig som forskare?
– Det är bra för lite mer nördiga saker, och för längre utvikningar som kan vara svåra att få publicerade, men det är klart att publiken är begränsad. Bloggarna har kanske haft sin storhetstid, men lever kvar som komplement till andra medier, säger han.
Vilka är dina främsta läsare?
– Jag är även aktiv på Bluesky och mina följare där utgör en ganska blandad skara, och fast jag skriver på svenska ser jag att det också finns de som läser bloggen från andra länder, framförallt Tyskland och USA. Jag noterar att jag har en del yngre läsare, och jag gissar att det framför allt rör sig om allmänt samhällsintresserade individer och en del kollegor, säger han.
Mats Deland tillhör den skara forskare på Mittuniversitetet som har fått tid i sin tjänst, genom så kallade stimulansmedel, för att kunna satsa lite mer på att kommunicera sin forskning. Även om det rör sig om relativt små medel konstaterar han avslutningsvis att han är tacksam över tilldelningen.
– Jag tycker att Mittuniversitetets satsning är mycket klok. Det tar tid att etablera en offentlig plattform, när man, som det annars brukar fungera, måste göra det på sin fritid blir det ofta improviserat och inte särskilt lyckat. Nu går det att lägga lite mer tid, några timmar i veckan, och arbeta mer planerat.