Mäns våld mot kvinnor: "Uppseendeväckande långsamt att nå förändring"

Helén Olsson har arbetat som socialarbetare i 25 år och är i dag forskare vid Mittuniversitetet. Hon har ägnat sin karriär åt att belysa och bekämpa mäns våld mot kvinnor, en fråga som länge mött motstånd och tröghet inom såväl akademin som samhället i stort.
– När det gäller att uppmärksamma det familjebaserade våldet är det nästan löjligt hur långsamt saker och ting har gått. Samhällsnormer och tanken på familjen som en privat sfär har bidragit till att frågan länge har negligerats, säger hon.

Saknas utbildning

Det har under en väldigt lång tid saknats en tydlig och samlad utbildning för yrkesverksamma inom socialt arbete, vård och andra relevanta områden. Detta trots att regeringen ställde krav på undervisning redan år 1997 att mäns våld mot kvinnor ska integreras i våra professionsutbildningar, berättar Helén Olsson.
– Det tog över 20 år innan högskoleförordningen (år 2018) gav högre lärosäten ett skarpt krav att utbilda och examinera inom området. Fortfarande har vi många yrkesverksamma där ute som inte fått någon utbildning i frågorna.

Normer kring maskulinitet

Vikten av att förstå kopplingen mellan våld i barndomen och våld i vuxen ålder är en del i pusslet. Forskning visar att unga män som växer upp i våldsamma familjer löper högre risk att själva utöva våld i nära relationer, även om detta inte är en universell sanning.
– Det handlar mycket om normer kring maskulinitet som fortfarande råder i samhället, säger Helén Olsson. Vi vet i alla fall att det familjebaserade våldet bidrar till stor ohälsa och att Sveriges kostnader för våldet beräknas uppgå till omkring 43 miljarder kronor årligen. 

Satsa på attitydpåverkan

Positivt är att den nationella politiken genom åren avsatt närmare 600 miljoner kronor till kommunerna för att utveckla arbetet mot våld i nära relationer inom ramen för socialtjänstlagen. Samtidigt pekar hon på utmaningar, då många kommuner brottas med ekonomiska svårigheter som gör det svårt att prioritera förebyggande insatser.
– Vi måste jobba mycket tillsammans med civilsamhället och satsa på attitydpåverkansprogram för att stärka jämställdheten och ge alla människor möjlighet att leva ett fritt och självständigt liv.

”Det går åt rätt håll”

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck understryker Helén Olsson att det är en balansgång att värna om kulturell mångfald och människors traditioner, utan att för den skull acceptera skadliga sedvänjor som krockar med mänskliga rättigheter och barnkonventionen.
– Det är viktigt att se till att uppmärksamma när sedvänjor skadar, och att skydda de som drabbas, säger hon. Det är viktigt att vi som bedriver professionsutbildningar har modet att diskutera frågorna med våra studenter, avslutar Helén. 

På frågan om hon känner hopp för framtiden svarar hon:
– Det känns som att det går åt rätt håll, men det är en lång väg kvar.