Lärarbristen i Jämtland – en regional kris som kräver gemensam handling

Debattartikeln publiceras i både svenska och norska medier och nedan kan du läsa den i sin helhet:

Lärarbristen i Jämtland/Härjedalen är inte längre ett framtidshot – den är ett faktum. I flera av våra kommuner är andelen behöriga lärare långt under rikssnittet. Situationen är likartad i Trøndelag och samarbete över landsgränsen blir därför en nyckelfråga för att minska bristen på lärare i de båda regionerna. 

I några kommuner i Jämtlands län ligger behörighetsgraden bland lärare på drygt 50%. Samtidigt står vi inför omfattande pensionsavgångar. Även om barnkullarna minskar kvarstår problemet i många glesbygdskommuner. Det är en utveckling som hotar både utbildningens kvalitet och regionens långsiktiga utveckling.

Problemet är särskilt akut i mindre kommuner och på landsbygden, där det är svårast att rekrytera behöriga lärare. Utbildningsnivån där är ofta låg, särskilt bland män, vilket skapar en dubbel utmaning: färre söker sig till läraryrket, och färre är kvalificerade att undervisa.

För att möta denna kris driver Mittuniversitetet, tillsammans med Nord universitet och Dronning Mauds Minne Høgskole for barnehagelærerutdanning i Norge, projektet Lärare utan gränser. Projektet kartlägger lärarbristen i Jämtland/Härjedalen och Trøndelag, jämför lärarutbildningarna i Sverige och Norge, och identifierar strategier för att stärka lärarförsörjningen över kommun-, region- och landsgränser. Det stöttas av det EU-finansierade Interreg Sverige-Norge programmet. 

Resultaten efter ett års tid visar att lösningarna finns – men de kräver samverkan och vilja. Kommunernas skolchefer efterfrågar flexibla utbildningsvägar: man vill se distansutbildningar, lärcentrum och möjligheter att kombinera arbete med studier. Lärare och förskollärare efterfrågar bland annat högre löner, bättre arbetsvillkor, mindre administrativt jobb, att statusen för yrket höjs, samt att man får lägga fokus på undervisning. Lösningarna som efterfrågas är komplexa och pekar till viss del på paradoxala riktningar. 

Vi menar att samarbete över landsgränsen blir en nyckelfråga om de båda regionerna ska lyckas minska bristen på lärare. Validering av lärarutbildningar mellan Sverige och Norge bör förenklas, så att fler kan arbeta i grannlandet. Särskilt utmanande är situationen när det gäller rekrytering till lärarutbildning i sydsamiska, där lärarbristen och kompetensen inom lärarutbildningen är problematisk. Det finns redan goda förutsättningar – nu krävs politisk vilja och administrativ samordning. Vi ser att det finns ett antal frågor att ställa: 

• Är det möjligt att bygga ut lärarutbildningen i regionen, i nära samarbete mellan Mittuniversitetet och kommunerna?
• Skulle nya utbildningsvägar kunna öppnas upp, exempelvis decentraliserade utbildningar i samarbete med lärcentra som finns i många glesbygdskommuner?
• Kan det till och med vara möjligt att ge gemensamma kurser för lärare över regiongränserna?

Att behålla lärare är lika viktigt som att rekrytera nya. Projektet visar att god arbetsmiljö, kollegialt lärande, mentorskap och tydlig tjänsteplanering är avgörande. Kommuner som satsar på detta har större chans att behålla sin personal – och därmed säkra kvaliteten i undervisningen.

Lärare utan gränser visar att det finns en väg framåt. Men det kräver mod, investeringar och ett gemensamt ansvarstagande. Alla barn i regionen har rätt till behöriga lärare – oavsett var de bor. Det är dags att agera. För skolans, regionens och framtidens skull.

Lena Boström, professor i pedagogik vid Mittuniversitetet

Ole Petter Vestheim, försteamanuensis i pedagogik vid Nord universitet

Marit Holm Hopperstad, professor i pedagogik vid Dronning Mauds Minne Høgskole for barnehagelærerutdanning