"Jag försöker förstå hur svensk kolonialism formar berättelserna"
Sociologen Lisa Ridzén är aktuell med sin debutroman ”Tranorna flyger söderut” men även med sin forskning kring svenska och samiska män på landsbygden.
Hallå där, Lisa. Du forskar kring män på landsbygden och manskulinitetsnormer - berätta lite mer!
– I min forskning samlar jag in livsberättelser av svenska och samiska män som bor på landsbygden i Jämtland, sydsamiskt område. Jag undersöker exempelvis hur manlighetsnormer, kolonialism och föreställningar om plats och makt skapar förutsättningar och sammanhang som (o)möjliggör särskilda sätt att leva, tänka och känna.
Hur skiljer sig normerna från samiska män till andra män åt?
– En viktig del med min avhandling handlar om att jag försöker att förstå hur svensk kolonialism formar berättelserna. Här tar jag bland annat fasta på hur delar av de samiska männens berättelser kan förstås som intergenerationella: hur tidigare generationers upplevelser av koloniala praktiker får konsekvenser för informanterna i deras vardagliga liv. Det kan handla om att leva med en slags sorg över att ha förlorat sitt modersmål, sydsamiska, till exempel. Men det handlar också om samtida uttryck av kolonialism, så som bristfälligt bemötande inom vården, förlusten av renbetesmarker och direkta rasistiska bemötanden av omgivningen. Jag undersöker även hur de icke samiska männens berättelser kan förstås som en del av en kultur som möjliggör diskriminering och rasism mot samer.
Vad är det med maskulinitet, plats och kolonialism som intresserar dig?
– Jag har sedan jag började detta projekt velat bråka med stereotypa föreställningar om män som bor på landsbygden i norra Sverige. Det kommer från att jag själv är uppväxt och bosatt här och vet att män är så mycket mer än bara dessa klichéer. Jag tror också att dessa föreställningar är problematiska och leder till ojämlikhet. Vi vet i dag att män som bor på landsbygden i den norra delen av landet är överrepresenterade i självmordsstatistiken och gruppen samiska renskötande män är än mer överrepresenterade. Jag tror att detta hänger samman med dels maskulinitetsnormer, men också svensk kolonialism och maktstrukturer i förhållande till plats.
Vad betyder Båskoes för dig?
– Båskoes är en viktig plattform där jag får möjlighet att träffa andra forskare som är intresserade av liknande frågor, men också representanter från det samiska samhället. Samtal med såväl andra forskare som utomakademiska personer och representanter från den samiska befolkningen är otroligt viktigt för att jag ska kunna utveckla min forskning. Svensk och skandinavisk kolonial historia skiljer sig åt på olika platser i Saepmie vilket gör att dess samtida konsekvenser tar sig i uttryck på olika sätt på olika platser. Jag hoppas kunna bidra med kunskap som kan leda till diskussioner om hur förutsättningar att leva goda liv ser ut för samer specifikt här i södra Saepmie och Jämtland.
Vad händer inom din forskning just nu?
– För tillfället sitter jag med nosen i mitt forskningsmaterial och analyserar männens berättelser om relationsskapande. Jag tittar bland annat på hur de pratar om sina upplevelser och förståelser av omsorg och sårbarhet – mycket intressant!