”Det mest spännande vi får uppleva är vardagen”
Minnet är ett såll, och mycket rinner liksom bara iväg. Men det finns sånt som inte lämnar. En doft, en slagdänga eller kanske ett citat. Det är de ljuspunkterna som vi vill ta fasta på i den här serien av medarbetarporträtt. Näst på tur är Lasse Reinikainen: sociolog och lika villkorsombud.
Redan i tidiga tonår började Lasse Reinikainen fundera över varför folk agerar som de gör i olika situationer.
– Hela min ungdom fascinerades jag av hur människor betedde sig på ett sätt i individuella möten och på ett annat sätt i gruppsammanhang, och slogs av insikten om att det händer något med individen när den hamnar i grupp. Jag började också lägga märke till att vi har olika förväntningar på oss beroende på kön, att man inte gjorde sina val utifrån sig själv enbart, utan man gjorde det för att man var man eller kvinna, säger han.
Lika fascinerande än i dag
Det skulle dock ta ett antal år innan han hittade fram till universitetsstudier och så småningom sociologin, det ämne som han än idag finner lika fascinerande. När han under några år arbetade för VTP-AG , som motsvarade Värnpliktsrådet, märkte han att de andra i hans grupp kunde prata och förhandla med myndigheterna på ett sätt som han inte behärskade,
– Jag förstod senare att alla de hade läst på universitet, och det gjorde att jag bestämde mig för att pröva på universitetsstudier, säger han.
Pusslet föll på plats
Efter att ha tagit omvägen via statsvetenskap och media och kommunikation, fann Lasse till slut sitt rätta ämne.
– Jag visste att det var något i samhället jag ville komma åt, men inte riktigt vad. Det var först när jag kom i kontakt med sociologin som pusslet föll på plats. Där hittade jag hem i mitt sätt att tänka. Jag upptäckte att andra redan tidigare hade tänkt på samma saker som jag; att det fanns ord och begrepp för de sakerna jag såg i vardagen.
Lasse Reinikainen undervisar normalt i sociologi och genusvetenskap, men är sedan 2017 också lika villkorsombud för NMT-fakulteten. Sedan 2023 har han också uppdraget som central samordnare för lika villkor och jämställdhetsintegrering vid Mittuniversitetet. Tidigare har han undervisat även vid (dåvarande) Högskolan i Kalmar och Umeå universitet.
När han ska lyfta fem saker som varit betydelsefulla för honom så blir det ett rymdepos, ett musikinstrument, hårdrock, ett band och två läroböcker som har präglat hans livsfilosofi.
Liftarens guide till galaxen
När jag väl började läsa den här böckerna ville jag bara ha mer och nu har jag läst de säkert fem-sex gånger. De handlar väldigt mycket om mänskliga tillkortakommanden, fast i fantasymiljö, och vardagliga tankar och med en distanserad humor. Det är ett rymdepos, men väldigt likt jorden. Det är något i de mellanmänskliga relationerna som blir tilltalande och som är väldigt lätta att koppla till sociologi. Det är inte personerna, eller varelserna, som står i fokus för mig, utan det är processerna och relationerna. Det finns något härligt absurt i det hela eftersom det handlar om många olika livsformer, men samtidigt är det så otroligt vardagligt, mänskligt och igenkännbart. Det mest spännande vi får uppleva är vardagen, en social soppa.
Gitarren
Genom musiken, och gitarren, har jag fått en massa vänner eftersom jag har spelat i olika konstellationer. Jag är ingen avancerad gitarrist, men tillräckligt för att vara trubadur och spela i band. Jag och min fru brukar spela ihop på bröllop, dop och begravningar. Jag gillar att spela kompgitarr, att stötta de andra musikerna. Att stötta också det jag gör som lärare och som lika villkorsombud, så när jag spelar gitarr så är det lite samma grej. På senare tid har jag också börjat bygga om gitarrer. Jag köper halvrisiga gitarrer som jag renoverar, modifierar och målar om, och gör så att de blir roligare att spela på. Sedan ger jag en del av dem nya hem.
Livsfilosofi
Det finns två klassiska läroböcker i sociologi som har präglat och inspirerat mig djupt och verkligen har gjort avtryck i mig, ”Att förstå vardagen” och ”The Fine Line”. Den första boken var en ögonöppnare och fick mig att inse satt samhället och individen är olika sidor av samma mynt, och att samhället finns i oss snarare än bara utanför oss. Den andra boken, The Fine Line, beskriver hur gränser är socialt skapade, allt från länders gränser till hur man ska klä sig i en viss ålder. Vissa gränser är knivskarpa medan andra är jätteluddiga. Den sätter också fingret på att vi ofta blir kategoriserade till exempel som man eller kvinna, men att man har sin egen identitet som kanske inte stämmer med de förväntningar som kategorierna ger.
80-tals hårdrock
Jag upptäckte sent i livet att 1980-talet var en väldigt formativ tid för min musiksmak. Jag tänkte långt upp i medelåldern att jag var en sån där ’all-ätare’ när det gäller musik, men när jag ser på mina spellistor så är det Iron Maiden, Accept och Pretty Maids som får mycket speltid när jag åker tåg eller sitter och jobbar. Jag var ingen typisk hårdrockare, mer en mjukis med långt hår, men det fanns något i attityden och det rebelliska som tilltalade mig. Det här var ju på den tiden när man antingen var hårdrockare eller syntare, och estetiken i hårdrocksvärlden var ju mer arbetarklass medan estetiken i syntvärlden var mer medelklass vilket jag inte tillhörde eller kände igen mig i. I efterhand har jag insett att den aspekten också påverkade min musiksmak. Det är som sociologen Bourdieu skrev i ett av sina verk: klasstillhörighet påverkar den smak man har. Numera njuter jag inte bara av att lyssna på hårdrock, jag roar mig också med göra om hårdrockslåtar till visor. Det blir en kul kontrast.
Galaxmusik
Portishead är ju också en kontrast till den melodiösa hårdrocken. Det här är musik som kom till mig i ett senare skede av livet. Det är ett band som har en magisk ljudvärld som blandar pop, jazz och ljudbilden från tidig hip-hop med scratching och samplingar av olika slag. De bygger upp en värld av klanger och beats som får mig att tänka på Liftarens guide till galaxen, det är lite samma sak, fast i musiktappning. Det är det vanliga, vardagliga i kombination med något ovanligt, oväntat. Skön musik att bara lyssna på, utan att göra något annat samtidigt. Då kan man också reflektera över texterna som berör samhället och olika villkor för kvinnor och män.
