Studentkårens nya ordförande siktar mot stjärnorna – och jobbar med hjärtefrågor på vägen dit

Det är nämligen så att Simon Oodolese tar examen från Personal- och arbetslivsprogrammet redan i vår. Så om han har tänkt ställa upp till omval för ett år till eller flytta tillbaka till Stockholm är något av en cliffhanger.

Men vi återkommer till det.

Det är mer intressant att berätta om Simon Oodoleses första möte med Östersund, som på många sätt inte var särskilt positivt. Dels var det något av en chock att komma från ett folktätt och ständigt aktivt Södermalm i Stockholm till ett folktomt och ganska lugnt stugområde på Östersunds camping. Dels var han med om en rasistisk händelse första gången han var ute i nya studentstadens nattliv.

– När jag och några andra kom in på en restaurang möttes vi oväntat av en entrévärd som sjung en karaokelåt innehållande ”n-ordet”. Det gjorde mig direkt obekväm och jag tog det vidare till personalen, säger Simon.

Reaktionen från personalen blev dock inte som han väntat sig. Han blev utslängd.

– Jag ansågs vara besvärlig. En sådan behandling hade jag aldrig tidigare upplevt och händelsen lämnade mig djupt störd.

Han vände sig till studentkåren som snabbt, snyggt och effektivt tog hand om ärendet. De backade genast upp Simon och avslutade samarbetet med restaurangen. De fick be om ursäkt och den entrévärd som kastat ut Simon fick sluta.

– Wow vad bra de hanterade det. Jag kände redan på insparken att jag ville gå med i kåren men efter det här ville jag verkligen vara med. Och inte bara som medlem, jag ville direkt engagera mig i styrelsen.

Sagt och gjort, Simon ställde som enda förstaterminsstudent upp i valet till styrelsen och kom in. Sedan dess har han främst jobbat som nationell studentpolitisk samordnare.

Djupt tacksam för extraföräldrarna 

22-årige Simon Oodolese flyttade till Sverige och Stockholm för nio år sedan. Hans föräldrar kommer ursprungligen från Nigeria men han är född och uppvuxen i norra Italien. Kort efter att familjen flyttat till Sverige valde hans mamma, pappa och bror att flytta till England.

Simon hade en tuff uppväxt präglad av svåra familjeförhållanden, men en ny dörr öppnades för honom när han fick möjligheten att bli del av en extrafamilj.

– Mina extraföräldrar har spelat en avgörande roll i mitt liv. De var drivkraften bakom mitt beslut att flytta hit för att studera. De såg att jag skulle må bra av ett miljöombyte och ett nytt sammanhang. Jag känner en djup tacksamhet mot dem och de inspirerar mig till att sträva efter att göra det bästa jag kan.

Vill vara en förebild för andra studenter

Och nu är även bilden av Östersund förändrad. Från att ha tyckt att här var ensamt och trist är nu dagarna fyllda av studier och sociala sammanhang. Jobbet inom kåren blir roligare för var dag som går och rollen som ordförande känns rätt. Faktiskt har han fått höra att han redan under insparken för tre år sedan ska ha sagt till dåvarande ordförande Emanuel Magnusson att han tänkte ta hans roll när han var klar med den.

– Jag var nog inte helt nykter haha, men jag tyckte att Emanuel framstod som en person med stor påverkansförmåga, något som jag också strävar efter att ha. Jag såg en chans att inte bara påverka men även att bli en förebild för andra studenter.  

Det är det där med att kunna påverka som driver Simon. Han vill driva frågor om inkludering och lika villkor och jobba för att ingen student ska råka ut för samma behandling som han gjorde den där kvällen på restaurangen. Även frågor om utbildning och att kunna nå ut till fler studenter är viktiga för honom.

Om han nu blir kvar så länge. För det var ju det där med examen om några månader.

– Åh, jag har verkligen inte bestämt mig för hur jag ska göra. Om jag ska flytta tillbaka till Stockholm eller ställa upp för omval ett år till. Jag älskar detta men jag älskar även Stockholm.

– Men jag ska bestämma mig snart, för hur som helst så vill jag kunna göra en bra överlämning till en ny ordförande om det skulle bli så.

Det närmsta året är alltså en något av ett oskrivet blad för Simon Oodolese. I ett längre perspektiv är han dock helt säker på vad han vill göra – målet är att bli HR-direktör på regerings- eller EU-nivå. För att kunna jobba med hjärtefrågorna kring lika villkor och inkludering från absoluta toppen.