Susanna är Högskolan i Halmstads nya rektor

”Både roligt och lite sorgligt”, så beskriver Susanna Öhman känslan av att lämna Mittuniversitetet för sin nya roll som rektor på Högskolan i Halmstad. Jag träffar henne knappt en månad innan hon tillträder och hon är tydlig med att hon bara ska vara tjänstledig under åren i Halmstad.

– Så lätt blir ni inte av med mig, säger hon.

Jag gillar att bygga småsaker, som altaner, blomlådor, pergolas och sådant där.

På sportlovet åkte hon till Halmstad för att för första gången se lägenheten hon ska bo i på veckorna. Det är en tvåa på åttonde våningen med stor balkong. Och väderstrecket är det rätta – soligt och utsikt över öppna vidder.

– Det är vår där nu, säger Susanna. Jag trivs i Halmstad, jag bodde ju där i ett par år innan pandemin. Då bodde jag i Frösakull, med 500 meter till stranden.

Ja, hon bodde ju i Halmstad. För det här är inte första gången Susanna ska arbeta på Högskolan i Halmstad. År 2018 blev hon akademichef (deras motsvarighet till dekan) där och veckopendlade i ca 2,5 år innan pandemin satte stopp för sådant. Men annars har hon varit Mittuniversitetet och till största delen Östersund trogen.

Uppskattar trädgården, men inte ogräset

Född i Hammerdal flyttade Susanna till Östersund när hon var 2 år. Sedan har hon stannat här med undantag för några år i Sundsvall när barnen var små.

– Det var knöligt när jag hade barnen varannan vecka, jag hade en lägenhet här i Östersund också. Men vi hade en stuga på Tynderö, precis vid havet, där vi trivdes jättebra! Där är det också typ tre växtzoner bättre än hemma, säger Susanna.

– Halmstad har växtzon ett så där kan man odla i princip vad man vill! utbrister hon plötsligt.

 Jag frågar om odling är ett stort intresse.

– Nja, men att vara i trädgården och att bygga saker. Jag tycker inte om att rensa ogräs men allt det andra är bra. Jag gillar att bygga småsaker, som altaner, blomlådor, pergolas och sådant där.

Susanna tar fram en anteckningsbok och visar en skiss på en pergola som ska byggas till sommaren. Hon planerar på vintern och bygger på sommaren. Här glider vårt samtal i väg i en lång avstickare om attefallshus och altaner och det märks att hon både är intresserad och insatt. 

– Det är alltid något projekt ute, nu har vi precis fixat solceller så då behövde vi isolera förrådet för att ha batteriet där… Det är mycket att göra.

Livslångt fotbollsintresse

Trädgården betyder mycket men finns det andra intressen? Susanna funderar. Hon gillar att titta på serier och lyssna på böcker – har gått över från att läsa till att lyssna.

– Jag är jättetråkig, har inga spännande intressen som bågskytte eller hunddressyr, bara sådant som folk gör mest. Resa, äta god mat, umgås med barn och barnbarn…

Susanna har två vuxna söner och sammanlagt fem barnbarn. Den ena familjen är bosatt i Östersund, den andra i Stockholm.

– Den yngsta fyller ett nu i mars, men han går redan så det är full fart, säger hon och man hör stoltheten i rösten när hon pratar om barnbarnen.

Men hon har ett till intresse – fotboll. Förr spelade hon, nu tittar hon. Fotbollskarriären startade som barn och avslutades 1990 när hon fick sitt andra barn. Då hade hon hunnit spela i lag från Offerdal, Frösön, Ope, Hackås och Häggenås.

– Jag har nog spelat i alla byar i Jämtland, Medelpad och Ångermanland som har ett fotbollslag. Fotbollen har tagit mig till platser som jag aldrig skulle ha sett annars. Min ”super power” är att jag vet var planen ligger i varenda liten by.

Man får anta att engagemanget var ganska stort för äldste sonen frågade en gång som liten ”Men mamma, får pojkar också spela fotboll?”. Han hade bara varit på dammatcher.

Fick medalj

Men tiden på Mittuniversitetet då? Nu har ni väntat länge på den.

År 1993 hade Susanna precis tagit sin examen från personal- och arbetslivsprogrammet och blev anställd som amanuens. Då hade hon redan gjort sin praktik på Högskolan i Östersund, som det hette då, och haft några uppdrag som timanställd. Till en början jobbade hon som projektassistent och undervisade. Med tiden blev hon adjunkt och påbörjade sin forskarutbildning.

– Det fanns inga doktorandtjänster då, så man fick göra det vid sidan om eller möjligen att man hade några timmar i tjänsten ibland.

När Susanna disputerade år 2002 var hon redan prefekt. En ovanlig situation som hon menar berodde på att hon var proprefekt då prefekten blev sjukskriven, men inte desto mindre imponerande.

Efter disputationen erbjöds hon en tjänst som chef på utbildnings- och forskningsbyrån, en del av universitetsförvaltningen som bland annat hanterade internationalisering, ladok, antagning, examen, fakultetskanslierna och pedagogisk utveckling. Sedan verkar det bara ha rullat på. Hon blev prefekt för institutionen HSV:s föregångare och sedan dekan på HUV-fakulteten där hon stannade i sju år innan den där avstickaren till Halmstad.

Utvecklingen av lärosätet under de här åren är fantastisk!

De senaste åren har Susanna varit proprefekt på HSV och föreståndare för risk- och krisforskningscentret RCR, som hon också var med och grundade för många år sedan. Parallellt med alla dessa uppdrag har hon också haft en fot kvar i forskningen, sociologi med fokus mot risker.

30 år har gått sedan hon tog sin examen och hon har nyligen fått sin NOR – utmärkelsen ”Nit och redlighet i rikets tjänst” som tilldelas den som varit anställd hos staten under minst 30 år.

– Jag valde medalj – man måste ju ta något som man absolut inte har någon användning för, säger hon men rättar sig snabbt. På akademisk högtid får man ha den.

Så åter till hur det känns att lämna Mittuniversitetet efter 30 år.

– Lite tråkigt och sorgligt efter så många år eftersom det har hänt så mycket. Utvecklingen av lärosätet under de här åren är fantastisk! Men det ska bli kul att prova något nytt också.

Den 20 mars tillträder Susanna Öhman som rektor vid Högskolan i Halmstad.

– Men jag kommer ju tillbaka sen, säger hon bestämt och skrattar.

Se Susannas publikationer och forskningsprojekt på hennes personliga sida