Mitthögskolan basen för ett nytt universitet | 1993 |
Diskussionerna om ett fördjupat samarbete mellan Högskolan i Sundsvall/Härnösand och Högskolan i Östersund tog fart under hösten 1990 och högskolestyrelserna liksom de båda landshövdingarna involverades.
Förutsättningarna för ett utvecklingsarbete med sikte på ett universitet i regionen vid sekelskiftet undersöktes i en förstudie 1991. Uppslutningen bakom projektet var god och ledde fram till att det femåriga Omegaprojektet kunde starta hösten 1991. En viktig utgångspunkt var att detta inte handlade om en regionalpolitisk satsning utan om att bidra till det nationella och internationella akademiska systemet. Devisen för arbetet blev: ”Sverige behöver ett nytt universitet”. Med det avsågs inte ett till i raden av övriga utan ett nytt universitet sprunget ur ett nytt tänkande.
Sommaren 1992 kom högskolorna till insikt om att de för att bli trovärdiga i sina påståenden om behovet av det nya universitetet snarast borde slå sig samman till ett lärosäte. Den 26 november enades högskolestyrelserna om att hos regeringen begära att få bilda en ny högskola den 1 juli 1993. Regeringen gav klartecken till den nya högskolan och rektorerna kunde på delegation av styrelserna besluta att den nya högskolan skulle heta Mitthögskolan.
Alf Gunnmo skriver i Mitthögskolans jubileumsskrift 2003: En fråga som hade både stor symbolisk och praktisk betydelse var magisterprövningen som genomfördes under läsåret 1992/93. Tack vare att bedömningsgruppen med förre universitetskanslern Carl-Gustaf Andrén i spetsen gjorde en samlad bedömning av resurserna vid de båda högskolorna kunde Mitthögskolan inleda sin verksamhet med magisterexamensrätt i sju ämnen. Detta visade alla att tillsammans var vi starkare än var för sig. Alternativet hade varit examensrätt i endast ett ämne, kemi, i Sundsvall.