Marie Rönnberg: Jag ville göra något som betyder något

Vad fick dig att söka programmet Psykisk hälsa/ohälsa på Mittuniversitetet?

– Jag ville göra en förändring i mitt liv. Jag hade arbetat i nästan 30 år inom reklam, media och journalistik och kände att jag ville använda mina kvarvarande yrkesår till något som verkligen betyder något.

– Jag har också lite psykisk ohälsa i bagaget och kände att jag också ville använda mina egna erfarenheter till att hjälpa andra. Programmet kändes lagom långt för någon i min ålder, och jag lockades av upplägget och att vi läser en spännande blandning av psykiatri, omvårdnad och kriminologi.

Vad har varit mest givande hittills under studietiden?

-Dels alla givande föreläsningar och allt nytt jag får lära mig varje dag. Men också att möta klasskamraterna som befinner sig i hela Sverige och har olika åldrar och bakgrund. Det blir väldigt givande diskussioner på våra föreläsningar.

Finns det någon kurs eller moment som gjort särskilt stort intryck?

– Eftersom mycket av utbildningen är på distans har campusträffarna varit extra uppskattade. Under kursen i sjukdomslära hade vi två dagar tillsammans på campus där vi bland annat examinerades i venprovtagning. Det var både superintressant och väldigt roligt att få träffa både lärare och studenter på plats.

Hur kan en vanlig dag se ut för dig?

Marie förklarar att hon brukar lägga upp sina dagar ungefär som en arbetsdag. Hon börjar studera vid åtta–nio på morgonen, pluggar ett par timmar, tar sedan en paus med en promenad eller ett träningspass och äter lunch. På eftermiddagen fortsätter studierna, vilket gör att hon ofta kan ha lediga kvällar och helger.

– Inför varje kursstart har vi ofta en eller två veckor med många föreläsningar, både på för- och eftermiddagarna. Därefter blir det mer eget arbete med kurslitteratur, tentaplugg och olika inlämningsuppgifter.

Har utbildningen påverkat hur du vill arbeta i framtiden?

-Jag hade nog en bild av vad jag vill jobba med efter utbildningen redan när jag sökte. Men utbildning ger klarhet över vilka inriktningar jag kan ta och vilken mer kunskap jag behöver bygga på med. Jag skulle gärna arbeta som behandlare efter utbildningen, endera inom psykiatri eller kriminalvården

Har du något tips eller något du vill säga till den som funderar på att söka programmet?

-Om man är intresserad av psykiatri, kommunikation, bemötande och psykiatrisk omvårdnad är det helt klart rätt utbildning. Utbildning känns bred och öppnar upp för många områden att söka jobb efter avslutade studier.