Sandra studerade Risk‑ och krishanteringsprogrammet: ”fantastiskt att göra världen lite säkrare”

Hur var det att plugga på Risk- och krishanteringsprogrammet?

- Otroligt roligt är väl det spontana svaret. För mig var det första kontakten med högre studier och därtill ganska många år sedan jag hade gått ut gymnasiet. Det var lite nervöst att börja studera efter så pass lång tid i ”den verkliga världen” och flytta upp till en stad jag aldrig ens besökt förut. Hade jag inte haft min sambo som peppade hade jag nog inte vågat. Jag har haft relativt lätt för mig i skolan och tyckte nog inte att universitetsstudierna var en jättestor skillnad från gymnasiet. Det är såklart mer utmanande, snabbare tempo och större ansvar men samtidigt så är det fantastiskt att få plugga sådant man redan tycker är intressant och spännande. Vi hade ett jättefint stöd både i vår klass och från lärare. De flesta kurser var väldigt intressanta – även de kurser som inte direkt handlade om risk- och krishantering. I regel tycker jag att lärarna höll en lagom nivå så att det var utmanande men också möjligt att lyckas. Jag hade tur att hamna i en klass som från insparken och framåt verkligen ansträngde sig för att hjälpa varandra – både att vi pluggade tillsammans men också att vi hittade på saker utanför skolan. Vi hade en klasschatt som gick väldigt varm under åren och vi har gjort väldigt många roliga saker tillsammans. Det var helt enkelt en väldigt rolig tid – och så här ett gäng år senare har jag fortfarande kontakt med flera i klassen.

Jag och min uppsatspartner hade blivit bra vänner under åren på programmet och hade redan någon gång under första året sagt att vi skulle skriva tillsammans eftersom vi hade ett gemensamt intresseområde vi ville göra studien på.

Vad var det bästa med programmet?

- Det är svårt att säga bara en sak men om jag ska försöka skala ner det till ett par saker så får det bli praktikperioden, B-uppsatsen och C-uppsatsen. Praktiken gjorde jag hos Folkhälsomyndigheten och min mentor Carina var helt fantastisk som handledare. Det är mycket tack vare henne som jag hittade vidare efter studierna. Trots att praktikperioden inleddes precis när pandemin bröt ut och därför fick ske till största del på distans så fixade hon så att jag både kände mig delaktig, lärde mig massor och även fick möjlighet att testa en massa olika arbetsuppgifter inom hennes område som var informationssäkerhet. B- uppsatsen var rolig för att det var första gången vi fick möjlighet att välja lite mer fritt vad vi ville göra för typ av studie, hur och på vilket tema. Jag valde en lite ovanlig netnografisk inriktning på min studie. Det var både kul och svårt men jag hade världens bästa handledare som stöttade, peppade och verkligen engagerade sig i mitt arbete. Jag fick så bra lästips, bra feedback och många givande diskussioner via handledningen. Det blev verkligen en bra ”övning” som gav självförtroende inför C-uppsatsen. Att skriva C-uppsats var roligt då det var en väldigt hetsig period. Det kändes verkligen som en slutspurt och man var ömsom helt less och väldigt sentimental över att det snart var slut. Jag och min uppsatspartner hade blivit bra vänner under åren på programmet och hade redan någon gång under första året sagt att vi skulle skriva tillsammans eftersom vi hade ett gemensamt intresseområde vi ville göra studien på. Men, som sagt, det finns så många fler saker att berätta om. Att få lära sig om krishantering ur olika perspektiv, vara med i olika övningar, samt studera krispsykologi, socialpsykologi, statistiska metoder och risk- och sårbarhetsanalys är också moment som varit väldigt roliga och utvecklande.

Vad jobbar du med idag?

- Idag jobbar jag som säkerhetsspecialist inom bland annat informationssäkerhet, totalförsvar och beredskap på Jämtkraft i Östersund. Jag hade turen att få börja hos Jämtkraft under min sista termin på Risk- och krishanteringsprogrammet och därtill med väldigt lite erfarenhet av området. Jag är väldigt stolt över att jobba på ett bolag som vågar satsa på nyexaminerade på det sättet och jag har lärt mig så mycket varje dag.

 Vad är det bästa med ditt arbete?

- Det är omöjligt att bara välja en sak men några av de saker jag gillar mest med jobbet är:

• Det känns så meningsfullt – Det känns verkligen som att jag får vara med och göra Jämtkraft bättre – och världen lite säkrare.

• Säkerhetsbranschen och yrket känns som att hitta hem – Min lite pessimistiska personlighet kommer till rätta. Jag har, åtminstone delvis, betalt för att tänka ”vad är det värsta som kan hända?” och försöka se till att det inte händer. Det är väldigt skönt att få användning för den egenskapen.

• När medarbetarna ”ropar varg” eller på annat sätt visar säkerhetsmedvetenhet. Jag får i stort sett varje dag ett kvitto på att det vi säkerhetsnördar ”tjatat” om får effekt. Det kan handla om kloka resonemang på en övning, hantering av risker inför någon förändring eller något så litet som att en kollega anmäler ett misstänkt phishing-mejl. Det gör mig otroligt stolt över mina kollegor och Jämtkraft!

Om du tänker på dina tre år på Risk- och krishanteringsprogrammet – vad har du haft mest nytta av i ditt arbete idag?

- Praktiken har nog varit det jag haft mest nytta av men mycket annat har också varit väldigt nyttigt. Som exempel så har stabsutbildningen vid MSB, möjligheten att delta vid övningar, riskanalysworkshops, kurser om krishantering och krispsykologi alla varit områden som jag fått användning av i min arbetsvardag. Ett område som inte kopplar lika tydligt mot risk och krishantering, men som jag haft mycket nytta av, är kvalitetstekniken – Det är dock inte så konstigt då säkerhet ju egentligen handlar om kvalitet – ”Det (vare sig det är en samhällsviktig verksamhet eller något annat) ska bara fungera” – Kunskap om olika standarder inom kvalitet, informationssäkerhet, risk och kontinuitet har varit värdefull på jobbet. På en än mer övergripande nivå så lär man sig under programmet att bearbeta stora mängder information och ta ut de viktigaste – den förmågan använder jag hela tiden eftersom en del av jobbet handlar om omvärldsbevakning, analys av nya lagar och beslut samt om att föra vidare kunskap till andra.