Kritiska studier av bosättarkolonialism

VilkBosättarkolonialism är ett begrepp som används för att visa på att koloniala maktordningar är en del av samhällsstrukturer och inte endast kan förstås som någon enskild händelse (Wolfe 2006). Forskning kan ha ett dåligt rykte i urfolks samhällen då den använts som ett verktyg för förtryck och till stöd för koloniala projekt (Smith 1999). 

Men forskning kan även bidra med att analysera och förstå strukturer och för att bryta med koloniala mönster i och utanför akademin. På vilka sätt kan teorier om bosättarkolonialism vara till hjälp i sådan forskning?  För att undersöka dessa frågor behöver bosättarkoloniala studier som teoretiskt ramverk bearbetas och kritiskt granskas i relation till intersektionella urfolksstudier (Barakat 2018; Hennessey & Fur 2020; Kauanui 2016; Kuokkanen 2024; Össbo 2020; 2023). Vad kan olika kunskapsbildningar bidra med när det gäller att förstå och analysera koloniala maktrelationer i en nordisk kontext?

Temat arbetas fram i samarbete med samiska kunskapsbärare och forskare i flera olika akademiska sammanhang tex genom forskningsantologier och projektansökningar i samarbete med andra universitet (se Bexelius, Sjöstedt & Lundgren 2020; Kråik Åström & Sjöstedt, kommande; Sjöstedt 2025; Svendsen et al 2023). Temat är integrerat i kursen Från Saepmie till Palestina: Kritiska perspektiv på kolonialism 7,5 hp som startar sommaren 2025. Exempel på texter: (Forskningsprojekt: Hur och av vem ska bygden räddas? (FORMAS), projektledare Katarina Giritli-Nygren medsökande Angelika Sjöstedt, Anna Olovsdotter Lööv).