Vem betalar för utsikten?
Många av turistens upplevelser kan sägas vara gratis. Som att stå på en fjälltopp och blicka ut över snötäckta vidder, känna doften av tång en stilla sommarmorgon eller höra sorlet från en sommargata i Visby. Men vem betalar egentligen för underhållet av den där fjällstigen, soptunnan vid stranden eller den extra skräpplockningen under Almedalsveckan?
Allt fler frågar sig allt oftare vem som ska betala för turismens gröna omställning och hållbara utveckling. Efter att det privata och det offentliga länge pekat på varandra riktas blickarna nu mot besökarna. Vi lever i en tid där frågor om turismavgifter pockar på uppmärksamhet, med potential att skapa både debatt och dramatik. Initiativ tas i andra nordiska länder och flera svenska kommuner börjar kika på modeller för att låta besökare bidra till den lokala ekonomin. På många andra håll i världen är detta redan vardag. I Barcelona betalar du skatt per natt och i Nya Zeeland får du öppna plånboken redan vid gränsen.
Huvudargumentet för är tydligt: turism kostar. Det belastar infrastruktur, kräver mer sophantering, sätter press på räddningstjänst, toaletter och ibland även på lokalbefolkningens tålamod. En väl utformad turismavgift kan bli ett verktyg för att hantera just detta. Många argumenterar för en rättvis fördelning där de som nyttjar också bidrar.
Men så finns motargumenten. Hur påverkas besökarna och resandet? Blir det ännu ett hinder i en redan snårig resebudget? Påverkas näringsidkarna negativt, och hur säkerställer man att pengarna faktiskt går till förbättringar och inte försvinner i den kommunala allmänbudgetens svarta hål? Även avgränsningarna kan vara problematiska. Hur gör vi skillnad på turister och "turistliknande" invånare? Ska det kosta extra att sova över i grannkommunen?
När det gäller gränsdragningar och implementering kvarstår en del frågetecken och där vill jag hoppas och tro att turismforskningen kan spela en roll. Vi kanske kan vara den där lite eftertänksamma vännen som läser det finstilta och räknar på saker. Forskning kan hjälpa till att förstå hur turismavgifter påverkar resmönster, lokal acceptans och inte minst hur medlen bäst kan användas för att skapa hållbarhet i praktiken – ekologisk, social och ekonomisk.
ETOUR har erhållit europeisk finansiering för att under tre år studera goda exempel och tillämpning av turistavgifter. Forskningen sker i samarbete med sju andra europeiska länder och i nära samarbete med utvalda destinationer och andra turismaktörer.
Kanske finns det en framtid i ett robust system med tydlig koppling mellan avgiften och det mervärde den ger. När människor förstår varför de betalar, och ser resultatet – ja, då kanske både besökare, bransch och lokalsamhälle är vinnare?
Så nästa gång du turistar kan du fundera om platsen är värd en tjuga extra för att du får en minnesvärd upplevelse. I så fall, och med rätt kunskap i ryggen, kan vi hjälpas åt att se till att den tjugan används klokt.
Robert Pettersson, verksamhetsledare ETOUR