Monitorering inom längdskidåkning

Spara favorit 16 apr april 2018

Säsongen 2018-2019 påbörjar Nationellt Vintersportcentrum och Svenska Skidförbundet ett större projekt som innefattar monitorering av längdskidåkare. Målet är att bättre förstå komplexa samband mellan träningsbelastning, vardagsstress, vila, sjukdomar och annat som påverkar prestationsförmågan. Kunskapen ska analyseras och presenteras på ett sätt som kan hjälpa skidåkare att träna och prestera bättre.

Det finns ett antal olika faktorer som påverkar prestationsförmågan inom längdskidåkning. Några av dessa kan kontrolleras, så som träningsbelastning, återhämtning, kost och sömn, medan andra är svårare att kontrollera, så som sjukdomar och skador. Bättre hantering av de faktorerna som går att kontrollera kan leda till att färre dagar förloras till sjukdom och skador. Genom att monitorera så många av dessa faktorer som möjligt kan man förstå hur dom påverkar varandra och utifrån det förbättra prestationsförmågan. Ett sätt att göra det är genom att använda ett monitoreringssystem.

Vad är monitorering?

Monitorering är registrering av faktorer som påverkar en aktivs förmåga att prestera. Vad man väljer att registrera kan bero på en idrottares ålder, erfarenhet och tillgängliga resurser, men gemensamt för all monitorering är att utgångspunkten är den träning som utförs (Bourdon, 2017). Därefter kan kompletterande information om till exempel sömn, stress, välmående, symptom på sjukdom eller skador, form, prestation och biologiska tester samlas in, för att bidra till en mer ingående bild av hur man svarar på träningen. Oavsett vilken information man väljer att samla in finns det en poäng med att utvärdera varje åkare individuellt, regelbundet och över längre tid.

Varför använda monitorering?

Anledningen till att monitorera en längdskidåkares vardag är för att öka kunskapen om hur olika variabler inverkar på tränings- och tävlingsförmågan. Då har man möjlighet att maximera träningens positiva effekterna samtidigt som man försöker minimerar risken för till exempel sjukdomar, skador och överträning (Bourdon, 2017). För att åstadkomma positiva anpassningar krävs en väl avvägd balans mellan belastning på skidåkaren och nödvändig återhämtning (Mattveyev, 1981). Denna belastning utgörs inte enbart träning, det är en kombination av all den belastning man utsätts för under en dag, så som familj, skolarbete, jobb, resor, medier, etc. Därför är det viktigt att ha kontroll på den totala belastningen.

En ytterligare aspekt är att ett monitoreringssystem underlättar kommunikationen mellan aktiv och tränare. Individuella idrottare tränar ofta själva eller med kompisar och informationen som finns i monitoreringssystemet ger tränaren ett bättre underlag för att kunna analysera och anpassa träningen även om den aktive inte är på samma plats. Dessutom kan informationen användas för att utvärdera om arbetet som har lagts när har gett önskad effekt. Slutligen, genom att systematiskt registrera träning får den aktive och tränaren dokumentation på den tid och insats som har lagts ned i träningsarbetet, vilket kan vara positivt för motivation och fokus.

Hur fungerar monitoreringsprocessen?

Monitoreringsprocessen kan delas in i tre olika faser:

  1. Den första fasen är insamling av data. Detta sker primärt genom att den aktive fyller i sin träningsdagbok. Förutom träningsmått som tid, intensitet, distans och upplevd ansträngning registreras även information om sömn, välmående, form, resor, sjukdom, skador, etc. Träningsdagboken kompletteras också med information från till exempel tävlingar och regelbundna fysiologiska tester och undersökningar.
  2. Den andra fasen är själva analysen av insamlade data. Här kan man använda traditionella statistiska metoder, men nu även mer avancerad modellering och maskinlärning för att hitta betydelsefulla förändringar och sammanhang. Med dagens moderna teknik kan denna fas ske mer eller mindre automatiskt.
  3. Den tredje och kanske viktigaste fasen är feedbackfasen. Här presenteras informationen som samlats in och analyserats på ett snabbt och tydligt sätt så den lätt kan användas av aktiv och tränare för att göra anpassningar.

Det är viktigt att förstå att den information som man får ut av ett monitoreringssystem beror på kvalitén på den inmatade informationen, det här bör skidåkarna vara medvetna om när de fyller i träningsdagboken. Avslutningsvis är det centralt att betona att ett monitoreringssystem inte är en ersättning för en tränare, utan är snarare ett verktyg som den aktive och tränaren kan använda för att anpassa och planera träningsarbetet på ett bättre sätt.

Under säsongen 2018-2019 kommer Nationellt Vintersportcentrum och Svenska Skidförbundet påbörja ett större projekt med fokus på monitorering av längdskidåkare. Målet med projektet är att öka kunskapen om de komplexa samband som finns mellan olika faktorer som påverkar prestationsförmågan och på så sätt kunna hjälpa skidåkare att prestera bättre.

Är du interreserad av att få veta mer eller har frågor kring projektet, tveka inte med att ta kontakt med oss!

Källor:

Bourdon et al. (2017). Monitoring athlete training loads: consensus statement. Int J Sports Physiol Perform 12:161-170.

Gabbet et al. (2017). The athlete monitoring cycle: a practical guide to interpreting and applying training monitoring data. Br J Sports Med. 51:1451-1452

Mattveyev (1981). Fundamentals of sports training. Moscow, Russia: Progress Publishers.


Relaterade sidor:

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu

Installera webbappen på din iPhone eller iPad: klicka på   och lägg till på hemskärm.