Ons 16 jun 13:40

Den 28 maj disputerade Per Becker i sociologi. Ett par månader tidigare blev han befordrad till professor i risk och hållbarhet vid Lunds universitet. Hur kommer det sig att man väljer att skriva två doktorsavhandlingar? Och vem är han egentligen, pojken från Linköping som blev forskare i Lund?

Per Becker sitter i solen och läser

Han är pratglad och nyfiken, och han verkar gilla att ha många bollar i luften. Per Becker började sin bana med att läsa till brandingenjör och kom tidigt i kontakt med risk- och krishantering, som har löpt som en röd tråd genom hans yrkesliv.

Efter att ha jobbat som konsult i Norge och som brandingenjör på brandkåren i Malmö kom han i kontakt med internationellt arbete. Det ledde till en magisterexamen i utvecklingsstudier från Göteborg och forskarstudier i statsvetenskap i Edinburgh, samt en karriär inom dåvarande Räddningsverkets internationella verksamhet, Rödakorsrörelsen och FN.

– När sedan Lunds universitet skulle utveckla en Master of Disaster Management tillsammans med Köpenhamns universitet, så ringde de upp och undrade om inte jag kunde vara intresserad av att jobba med det, berättar Per.

Och det var han. På Lunds universitet fick han snart möjlighet att disputera i ingenjörsvetenskap, vilket han gjorde 2010. I Lund har han blivit kvar, men arbetet inom internationella organisationer gav blodad tand. Per har fortsatt arbeta utomlands under hela sin karriär, senast för UNICEF i Södra Stillahavet och IFRC i Västafrika, men även en rad kortare uppdrag lite varstans.

Dubbla forskarutbildningar

År 2016 hade Per varit docent i risk och säkerhet i ett par år. Då fick han för sig att läsa ytterligare en forskarutbildning, vid Mittuniversitetet denna gång.

– De flesta tyckte att jag var knäpp och förstod inte alls vad det skulle vara bra för. Men jag tror många förstår nu i efterhand hur givande det kan vara att få nya perspektiv på våra forskningsproblem.

Mittuniversitetet har en imponerade bredd och djup när det gäller sociologisk risk- och krisforskning, så valet var ganska enkelt.
Per om varför han valde Mittuniversitetet och RCR

Per menar att tvärvetenskapliga perspektiv är nyckeln till att förstå och hantera samhällets verkligt stora och komplexa utmaningar. Det finns många forskare som studerar samhället på olika vis utan att ha tillgång till de teorier och metoder som utvecklats för att förstå och förklara samhälleliga fenomen. Här har sociologi mycket att erbjuda. På samma sätt finns det många forskare som föreslår hur något bör göras för att förbättra ett problem som de beskrivit, utan att reflektera över att det inte går att uttala sig om hur något bör vara enbart baserat på hur det är. Här har man istället hjälp av ingenjörsvetenskapen.

– Jag är intresserad av att studera samhället. Det hade jag självklart kunnat göra genom att läsa sociologisk litteratur själv, men genom forskarstudierna fick jag hjälp med vad jag skulle läsa samt kunniga handledare och kollegor. Det har hela tiden känts som rätt väg att gå.

Hans avhandling handlar om hur komplexa hållbarhetsutmaningar görs styrbara i vår typ av samhälle. Avhandlingen presenterar en studie av förebyggande av översvämningsrisker i södra Sverige, men Per argumenterar för att resultaten kan vara relevanta även i andra sammanhang. Studien identifierar fyra delprocesser som både undergräver syftet med förebyggandet av översvämningsrisk och är grundläggande för att det ska kunna styras på samhällsnivå överhuvudtaget.

Hållbarhet även på hemmaplan

Privat lever Per med sin partner och två barn i ett radhus i centrala Lund. Hållbarhet är viktigt även i hans privatliv.  

– Jag flyger inte privat, har ingen bil, och äter inte kött med stor klimatpåverkan. Jag engagerar mig i frågor om rättvisa, jämställdhet och hållbarhet – vilka hänger ihop, by the way.

På fritiden gillar Per vågsurfing, fjällvandring, träning, god mat och dryck. Sommarplanerna påverkas, som för så många andra, av Covid-19.

– Vi kommer inte hinna bli färdigvaccinerade, så det kommer bli hemma och i vildmarken. Mycket tystnad och inåtvänt lyssnande…
 

Per fjällvandrar gärna på fritiden.
 

I yrkeslivet är Pers fokus nu tillbaka på hans professur i risk och hållbarhet vid Lunds universitet. Där kommer han att stanna tills något ännu mer spännande dyker upp. Det känns lite tomt att lämna Mittuniversitetet men han hoppas kunna fortsätta samarbeta med kollegorna där även i fortsättningen. Och de internationella uppdragen lockar fortfarande.

– Äldsta barnet börjar högstadiet efter sommaren, så några längre uppdrag för internationella organisationer är inte längre så populärt. Kanske i framtiden, när barnen kan klara sig själva, avslutar Per.

 

Sammanfattning från Pers avhandling

Läs hela avhandlingen här

Det moderna samhället har många hållbarhetsutmaningar. Vissa är nya, andra har funnits sedan urminnes tider, men inga har styrts på samhällsnivå sedan deras uppkomst. Trots riklig litteratur som behandlar styrningen av en rad sådana hållbarhetsutmaningar har de processer genom vilka de blir till något styrbart inte fått mycket uppmärksamhet. Denna avhandling syftar därför till att öka vår förståelse för hur komplexa hållbarhetsutmaningar görs styrbara i avancerade liberala demokratier. Den presenterar en empirisk undersökning av den nyliga problematiseringen av förebyggande av översvämningsrisker inom ett specifikt område. Målet är att svara på två frågor: (1) hur förebyggande av översvämningsrisker styrs; och (2) hur governmentaliseringsprocessen påverkar denna styrning i Sverige. Den kombinerar teoretiska perspektiv från governmentality och nyinstitutionalism. Fallstudien fokuserar på styrningen av förebyggande av översvämningsrisk i Lomma kommun och Höje Å avrinningsområde i södra Sverige, och kombinerar strukturella och interpretivistiska metoder.

Data samlades in genom 217 intervjuer med alla aktörer som bidrar aktivt till att förebygga översvämningsrisk i området, tillsammans med en mängd dokumentkällor. Resultaten avslöjar anmärkningsvärd spatial, temporal och funktionell fragmentering i rådande praktikerregim för förebyggande av översvämningsrisk, en koncentration av ansvaret för det till kommunerna, samt eskalerande penetration och spridning av marknaden i dess styrning. Fyra ingående delprocesser av governmentalisering identifierades. Reduktivisering avser processen att konceptualisera det komplexa problemet i mindre, frikopplade delar. Projektifiering fångar upp hur problemet hanteras bitvis genom frikopplade projekt. Responsibilisering är den process genom vilken ansvar överförs till en aktör med mindre makt, och som saknar lämpliga resurser, och kommodifiering refererar till att se lösningen på problemet som en sammanläggning av standardiserade moduler som kan anskaffas på marknaden. Även om dessa processer är kopplade till varandra och resulterar i att allvarligt undergräva syftet med förebyggande av översvämningsrisk, visar de sig också grundläggande för att det ska kunna styras överhuvudtaget. Detta nexus av delprocesser kan vara generellt för komplexa hållbarhetsutmaningar i avancerade liberala demokratier; om än i olika grad och på olika sätt beroende på omfattningen av neoliberalismens penetration och diffusion i varje sammanhang.