Formtoppning

Tis 23 jan 2018 16:52

Ingemar Stenmark, en av våra guldolympier sa: ”det är underligt att ju mer jag tränade desto mer tur hade jag”, vilket indikerar att det inte är någon tillfällighet att vissa lyckas oftare.

Charlotte Kalla hyllas efter OS i Sotji 2014.

Allmänt om formtoppning

En elitidrottares tränings- och tävlingsplan för prestationsutveckling baseras på en kombination av erfarenhet och kunskap. Under grundträningsperioden (sommar, höst och förvinter) är målsättningen att med en omfattande träningsinsats öka sin kapacitet inför den kommande tävlingssäsongen.

För en längdskidåkare kan tävlingssäsongen grovt delas in i 2 tävlingsperioder där den senare ofta inleds med ett mästerskap efter en 4-6 veckors ”tränings- och formtoppningsperiod” (TFT). Innan denna har aktiva haft många tävlingar, resor och omställningar mellan olika miljöer, vilket försvårat deras upprätthållande av träning. Ett av huvudmålen med den första delen av TFT är därför att ”hämta hem” och skapa förutsättningar för att kunna ”driva” form och då de flesta uthållighetsidrottare ”svarar” bättre på intensiv träning efter en grundträningsperiod inleds TFT ofta med en relativt stor träningsinsats under 2-3 veckor. Vissa aktiva väljer att genomföra mer traditionella ”mängd”-veckor med i genomsnitt drygt 20 träningstimmar (rakt eller som en stege med topp på 25) medan andra väljer en kombination av volym och fart dessa veckor (exempelvis 16-18 timmars träning och fler fartpass per vecka - några av dessa specifikt inriktade mot terräng/uppgifter som väntar på mästerskapet).

De sista 2-3 veckorna innan tävlingen/mästerskapet reduceras den totala träningsbelastningen samtidigt som intensiteten bibehålls/ökar något, med samma antal träningspass/vecka. Sammantaget syftar detta till att minska trötthet, säkerställa återhämtning för att få ”överskott” – samtidigt som fysiologiska adaptationer som uppnåtts från tidigare träning kan underhållas. Inom idrotter med viktklasser (ex. tyngdlyftning och kampsport) eller med mer jämförbar tävlingsprestation (exempelvis simning) är det känt att större personer och/eller individer med stor mängd muskelmassa behöver ”släppa” på träning tidigare och att damer, i de flesta fall, kan ”träna på” något närmare in mot mästerskap.

Under TFT är det viktigt att vara lyhörd då belastningen inte sällan behöver modifieras utifrån hur den aktiva responderar på träningen och verkligheten eller ”där man vill vara” överensstämmer inte alltid med kartbilden. Sådana situationer förutsätter att tränare/aktiv kan tänka om och anpassa strategin och träningen.

De sista dagarna inför mästerskapet är det inte ovanligt att elitidrottare (och tränare) känner en viss osäkerhet. Förhoppningsvis är den aktiva nu ”inne i cirkeln” (liknelse från orientering) och kan med gott självförtroende sänka farten för att ”hitta kontrollen och stämpla”. Vissa kan tveka att de gjort rätt i sitt träningsarbete och har behov av bekräftelse att de är ”rätt på kartan”.

SYSTEMATIK & TRYGGHET ger KRAFT & ENERGI och ökar sannolikheten att lyckas.

OS i Pyeongchang 2018

För en elitaktiv innebär internationella mästerskap inte sällan olika världsdelar, andra tidszoner, långa resor och hög höjd. Under OS i Pyeongchang kommer längdtävlingarna att genomföras på Alpensia skidcenter (750-805 m.ö.h.) uppe i Tabaek-bergen. Skidanläggningen ligger ca tre timmars bilfärd österut från Sydkoreas huvudstad Seoul och knappt 30 km från Stillahavskusten. De tre senaste vinterspelen med Turin 2006 (14 medaljer varav 7 guld), Vancouver 2010 (11 medaljer) och Sochi 2014 (15 medaljer) är Sveriges mest framgångsrika någonsin avseende olympiska medaljer. Längdskidåkarna har bidragit mest till dessa framgångar med i genomsnitt 60 % av den svenska truppens medaljer. Toppnoteringen är 73 % (11 medaljer) i samband med OS i Sochi 2014.

De senaste årens tillkomst av Tour de Ski har blivit en utmaning för aktiva som önskar genomföra en längre tränings- och formtoppningsperiod (TFT) inför mästerskap. Såväl Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Marit Björgen och Johannes Høsflot Klæbo har denna säsong valt bort förlängningen av den första tävlingsperioden för att genomföra en mer traditionell och längre period med grundträning. Aktiva som körde hela Tour de Ski (30/12-7/1) får en kortare period för mer traditionell formtoppning, med den sista deltävlingen uppför slalombacken Alpe Cermis i Val de Fiemme knappt 5 veckor (34 dagar) innan öppningsdistansen på OS. Då de flesta aktiva behöver 5-7 dagars återhämtning efter Tour de Ski (sju planerade tävlingar på nio dagar) innan mer omfattande träningsbelastning kan tillföras har de då 4 veckor kvar till öppningsdistansen, inklusive en period med tidsacklimatisering på ca 1 vecka (med mindre möjlighet till träningsbelastning).

Inför OS i Pyeongchang har de flesta svenska längdåkare valt att genomföra sitt avslutande förberedelseläger i Sapporo, Japan (samma tidszon som OS) och flyger därifrån direkt till Seoul. För- och nackdelar har diskuterats när man ska åka österut från Europa med erfarenhet och kunskap att det för majoriteten av individer krävs en dags acklimatisering per timmes tidsskillnad (d.v.s. cirka 8 dagar för 8 timmars tidsskillnad). Det svenska laget har bedömt tidsacklimatiseringen som en ”key factor” för att prestera på årets OS, och utifrån det valt att åka till Asien tidigare (2 veckor innan öppningsdistansen) för att tidsacklimatiserade kunna genomföra den sista veckan med god kvalitet och positiv känsla. Alternativ till detta hade varit att stanna längre i Skandinavien eller i Mellaneuropa på mellanhöjd eller hög höjd och åka direkt till Sydkorea 8-9 dagar innan OS-start (de sista världscupstävlingarna före OS är i Dresden 13-14/1 och på mellanhöjd i Slovenien (20-21/1) respektive Österrike (27-28/2).

Finns det något annat specifikt som laget kan förbereda sig på inför Pyeongchang? Varierande väder (ovanligt med kallare än -10 och inte sällan/ofta på +-sidan), hård/kompakt snö som det ibland kan vara lite svårt att få grepp på, ingen längre sammanhängande stigning (> 2 min) på distansloppen men en betydande total stigning (exempelvis 552 m på den klassiska delen av herrarnas Skiathlon jämfört med 504 m på VM i Falun), mycket växel 3 på 15 km i fri teknik och den klassiska sprinten innehåller branta uppförsbackar väl lämpade för springdiagonal (från Lind till Klæbo). Något att beakta i förberedelserna är också att längdtävlingarna kommer att genomföras under sen eftermiddag/kväll lokal tid (15-22), vilket är ovant för aktiva och en extra utmaning för vallare som har mer erfarenhet av att anpassa utrustning/valla efter att temperaturen växlar från kallt till varmt än det motsatta.

Tävlingsprogram

10/2 D 7.5 km K + 7.5 km F skiathlon (K-F)
11/2 H 15 km + 15 km skiathlon (K-F)
13/2 H/D sprint K
15/2 D 10 km F
16/2 H 15 km F
17/2 D 4 x 5 km stafett (K-K-F-F)
18/2 H 4 x 10 km stafett (K-K-F-F)
21/2 D/H team-sprint F
24/2 H 50 km mass-start K
25/2 D 30 km mass-start K

Avslutningsvis

Många fokuserar och tror att formtoppning är ett direkt resultat av det man gör under de sista två veckorna innan ett mästerskap, medan kärnan för att lyckas ofta är utgångspositionen – d.v.s. det den aktive har med sig från grundträningsperioden (sommar-höst-försäsong), en bra ingång till den avslutande tränings- och formtoppningsperioden (TFT) inför mästerskapet och de 2-3 veckor med grundträning som inleder denna. Detta har en avgörande betydelse för verkningsgraden av de avslutande veckornas finslipning med reducerad träningsvolym och bibehållen/ökad intensitet. Med vetskap om betydelsen att optimera individers förberedelser mot mästerskap försöker SOK i möjligaste mån att ge aktiva tidiga uttagningsbesked. Möjligheten till detta har i flera fall varit en konkurrensfördel i jämförelse med andra nationer.