Sveriges damframgångar på OS ger internationellt eko

Spara favorit 23 feb februari 2018

Tre fjärdedelar av den olympiska truppens medaljer i Pyeongchang har tagits av damer. Frida, Charlotte, Stina, Hanna, Charlotte/Stina och damstafettlaget i skidskytte har satt Sverige på kartan som framgångsrika inom damidrott.

När de tre sista dagarna återstår av OS i Pyeongchang gör Hans-Christer Holmberg en reflektion över medaljskörd på mästerskap och skillnaden mellan män och kvinnor.

Hur har könsfördelningen avseende medaljer på OS och VM inom vintergrenarna sett ut över tid?

Inom längdskidåkning tog de svenska damerna enbart 5 mästerskapsmedaljer på OS och VM under 70–90-talet. På 2000-talet är det relativt jämnt mellan herrar och damer (29-25) med herråkare som bland annat Per Elofsson (1 OS- och 5 VM-medaljer) och Johan Olsson (6 OS-medaljer och 8 VM-medaljer 2011-2017). Från och med VM i Falun 2015 har damerna dominerat och tagit hela 14 av de senaste 18 OS- och VM-medaljerna (78 procent). I dagens längdlandslag är Charlotte Kalla (9 OS- och 12 VM-medaljer under perioden 2009-2018) och Stina Nilsson (4 OS- och 4 VM-medaljer) framträdande och stora förebilder. Det är också Kalla och Nilsson som bidragit med flest medaljer under OS i Pyeongchang.

Inom det alpina landslaget var det herrarna som levererade medaljer på Ingemar Stenmarks tid medan 2000-talet tillhört damerna, med medaljstatistiken 19-9 (68 procent) avseende VM- och OS-medaljer till damernas fördel. Pernilla Wibergs framgångar under 90-talet (3 OS-medaljer och 6 VM-medaljer 1991-1999; 67 procent av medaljerna är guld) banade tidigt väg och tillsammans med Anja Pärsson (6 OS-medaljer och 13 VM-medaljer 2001-2011, 42 procent guld) visade att det gick att lyckas på mästerskap internationellt.

Inom skidskytte har damerna genom åren tagit 29 av 41 (71 procent) av de individuella OS- och VM-medaljerna. Av de 26 medaljer som Sverige tagit under 2000-talet har damerna tagit 19 st. (73 procent). Starka profiler på damsidan innan Hanna Öbergs fina framgångar i Pyeongchang med 1 guld och 1 silver har varit Eva Korpela (7 VM-medaljer under 80-talet), Magdalena Forsberg (2 OS- och 12 VM–medaljer 1996-2002; 43 procent guld), Anna-Carin Zidek (Olofsson) (2 OS- och 6 VM–medaljer 2005-2010) och Helena Ekholm (8 VM–medaljer 2007-2012; 38 procent guld).

Hur har könsfördelningen varit avseende medaljer på OS och VM inom en sommaridrott som simning?

Inom simning började de kvinnliga framgångarna internationellt 1991 med ett EM-guld på 100 meter medley av Louise Karlsson. Det var dock först under 2000-talet som mer betydande framgångar nåddes med Therese Alshammar (3 OS-medaljer och 25 VM-medaljer 1997-2011; 43 procent guld), Anna-Karin Kammerling (1 OS-medalj och 15 VM-medaljer), Emma Igelström (5 VM-medaljer), Johanna Sjöberg (1 OS-medalj och 14 VM-medaljer) och Josefin Lillhage (12 VM-medaljer). Nutidens dominant Sarah Sjöström har 24 år gammal redan hunnit med att ta 3 OS-medaljer och 16 VM-medaljer (58 procent guld).

Hur ser könsfördelningen avseende medaljer på OS ut i vårt västra grannland Norge som har haft ett sådant fantastiskt OS?

Intressant är att av Norges 33 medaljer (daterat den 22 februari) under OS i Pyeongchang har de norska damerna tagit 1/3 av dessa. Dessa siffror följer tidigare statistik som presenterats (räknat från 1992 och framåt), i tillägg visade dessa data att kvinnorna enbart tagit 24 procent av landets guldmedaljer. Jämför man med Sverige så har de norska damerna å ena sidan tagit lika många medaljer som den svenska OS-truppen – men som sagt, å andra sidan utgör de norska damernas andel av den norska OS-truppens totala medaljskörd dags dato endast 1/3.

Har Nationellt Vintersportcentrum (NVC) studerat könsskillnader?

NVC har under flera år haft intresse av att studera individuell träningsoptimering och damidrott. Under de senaste åren har ett omfattande svenskt-norskt samarbete med Norges tekniska-naturvetenskapliga universitet (NTNU) initierats runt olika frågeställningar inom detta område och i ett uppmärksammat projekt har bland annat det norska damlandslaget i längdskidåkning med Marit Björgen medverkat.
Statistik är statistik och öppnar upp för följdfrågor. Till exempel, vilka resurser har olika landslag från RF/SOK och fördelas resurserna lika mellan män och kvinnor inom specialförbunden? Har detta ändrat sig sedan 1970-90 talet? Ser resursfördelningen annorlunda ut i de idrotter som är mer framgångsrika och hur ser det ut i andra länder?

Inom vinteridrotterna längdskidåkning, skidskytte och alpint lyfter ledarna fram betydelsen av positiva förebilder, att män och kvinnor tränar tillsammans, åker på gemensamma träningsläger och ges samma förutsättningar i respektive stödsystem.

Tror du att idrottsframgångar på damsidan kan öka intresset för idrottsforskning bland kvinnor?

Frågan går till Kee Bergman, marknadsstrateg och projektledare för EU-projektet Internet of Sports vid Mittuniversitetet och NVC

– Ja, det tror jag att det gör, men det är viktigt att förstå att teknik och forskning behöver tillgängliggöras på ett sätt som är attraktivt för kvinnor. Idrottsliga framgångar för damerna är viktiga då de drar till sig uppmärksamhet och intresse, och blir en brygga till yrken inom FoU.

– Inom delprojektet State of the Q vill vi utifrån jämställdhetskriterier göra teknikyrken och forskning mer attraktivt för kvinnor. Projektet syftar till att erbjuda kvinnor att vara med och komma med idéer, lära sig mer och se hur man själv kan ta fram produkter och tjänster inom sport- och prestationsteknologi som är designade utifrån kvinnors behov.


Relaterade sidor:

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu