Ekonomiadministrativt regelverk

Mittuniversitetet är en statlig myndighet och ekonomiadministrationen följer därmed gällande förordningar, regleringsbrev och de föreskrifter Ekonomistyrningsverket (ESV) ger ut till statliga myndigheter. Ekonomistyrningsverket (www.esv.se) ger årligen ut en ekonomiadministrativ handbok som innehåller ett urval av de viktigaste förordningar och regler som gäller för statliga myndigheter.  Tillämpningen av de externa regelverken sker via interna riktlinjer, policys, anvisningar samt gemensamma ekonomiska modeller. Se vidare "Mittuniversitetets styrmodell" Dnr MIUN 2019/1118. Under separata sidor på medarbetarportalen återfinns även styrande dokument för bland annat representation, gåvor och uppvaktningar. Mittuniversitetet ska också säkerställa att det finns både intern styrning och kontroller som fungerar på betryggande sätt.

Regleringsbrevet kompletterar den mer långsiktiga styrningen och är den årliga styrningen av universitetets verksamhet. Lärosäten får två olika regleringsbrev per år, ett gemensamt för samtliga universitet och högskolor samt ett specifikt per lärosäte. I det gemensamma ingår bestämmelser rörande verksamhet och återrapporteringskrav samt finansiering. I det specifika per lärosäte ingår förutom årets anslagsbelopp och låneram även villkor för användning samt de särskilda åtaganden som ska genomföras. Regeringen kan i vår- och höständringsbudget samt därutöver, när som helst under året, besluta om ytterligare uppdrag till myndighe­ten eller om ändring av reglerings­brevet. Regleringsbreven återfinns på ESVs hemsida.

Redovisning

Förordning (2000:606) om myndigheters bokföring (FBF) och förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB) är två av de viktigaste förordningarna när det gäller hur myndigheters redovisning ska gå till. Förordning om statliga myndigheters redovisningssystem (1994:1261) ska tillämpas vid anskaffning och förvaltning av redovisningssystem.

Finansiering

I anslagsförordningen (2011:223) regleras myndigheternas dispositionsrätt till olika typer av anslag samt hur avräkning mot anslag och inkomsttitlar ska göras. Här regleras också anslagsmedlens utbetalning till myndigheterna samt i vilka fall återbetalningsskyldighet kan bli aktuell.

Kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) innehåller bestämmelser om finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital, låne- och kreditramar, leasing samt likvida medel. Dessutom regleras hur över- eller underskott från avgiftsbelagd verksamhet får disponeras

Enligt avgiftsförordningen (1992:191) alla myndigheter rätt att mot avgift tillhandahålla, till exempel kompendier, kurser och konferenser samt lokalvård om denna verksamhet är tillfällig eller av mindre omfattning. I förordningen anges att avgifter ska beräknas så att full kostnadstäckning uppnås.

Donationsförordningen (1998:140) innehåller bestämmelser om mottagande och förvaltning av donationer samt åtagande som gäller vid förvaltning en stiftelse.

I förordningen om myndigheters hantering av ingående mervärdesskatt (2002:831) beskrivs hur myndigheter får rekvirera ingående mervärdesskatt. I denna förordning finns även bestämmelsen att universitet och högskolor och kulturmyndigheter ska betala in den så kallade momskompensationen.

Betalnings- och räntefrågor

Förordning om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning (2006:1097). I denna förordning föreskrivs att en statlig myndighet ska använda Riksbanken eller Postgirot för in- och utbetalningar samt att myndighetens likvida medel ska vara placerade i Riksbanken eller på konto i Riksgäldskontoret.  

I förordning om hantering av statliga fordringar (1993:1138) regleras att en myndighet ska tillämpa affärsmässiga betalningsvillkor vid försäljning av varor och tjänster. Här finns också bestämmelser om fakturering, dröjsmålsränta, bevakning och indrivning.

I Räntelag (1975:635) regleras vad som gäller vid dröjsmålsränta.

Revision

Statens styrning av myndigheterna baserat på lagar, förordningar, uppdrag, uppställda mål samt ekonomiska ramar ska återrapporteras, utvärderas och granskas vid olika tillfällen under året.

Myndighetsledningen ansvarar för att det finns en process för intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt vilket regleras i förordningen om intern styrning och kontroll (2007:603).

Enligt Internrevisionsförordningen (2006:1228) ska en internrevision inrättas direkt under myndighetens ledning som är självständig i förhållande till den granskade verksamheten. Internrevi­sionen är ledningens verktyg och dess främsta uppgift är att granska och lämna förslag till förbättring­ar av myndighetens process för intern styrning och kontroll.

Riksrevisionen utövar kon­troll och revision av förvaltnings­myndigheterna på riksdagens väg­nar enligt lagen om revision av statliga myndigheter (2002:1022).