Doktorander trivs i forskningsmiljön men efterfrågar bättre stöd och större inflytande
Doktorandenkäten 2025 visar att många doktorander trivs i sina forskningsmiljöer, men också att det finns behov av bättre stöd, tydligare information och större möjlighet att påverka studiesituationen.
Enkäten genomfördes i september 2025 och besvarades av 85 doktorander, vilket motsvarar 40 procent av de tillfrågade (45 procent inom HUV-fakulteten och 39 procent inom NMT-fakulteten). Överlag är bilden positiv inom många områden, även om vissa delar visar på utmaningar.
Många doktorander trivs i sina forskningsmiljöer och upplever att handledningen präglas av ett gott vetenskapligt stöd och konstruktiv återkoppling. Samtidigt är stress och trötthet relativt vanligt förekommande.
När det gäller service och infrastruktur får exempelvis bibliotek och IT-stöd goda omdömen, medan information om regler och stöd vid stress upplevs får sämre omdömen.
Flera doktorander, särskilt internationella, efterfrågar också bättre information inför antagningen. Mittuniversitetets egna doktorandkurser får genomgående ganska låga omdömen, och även tillgången till kurser upplevs som begränsad.
Den genomsnittliga tiden som läggs på forskarstudier uppges vara cirka 34 timmar per vecka inom HUV-fakulteten och cirka 40 timmar inom NMT-fakulteten. Den planerade handledningstiden beskrivs ofta som begränsad, ibland endast några timmar per månad.
Realtivt många, omkring en tredjedel av doktoranderna, har övervägt att byta handledare, samtidigt som kunskapen om hur ett handledarbyte går till är låg. Doktorander vid HUV-fakulteten ger något mer positiva omdömen i frågor som rör stöd från handledare, arbetsbörda och belastning.
Resultaten visar också att mäns och kvinnors förutsättningar i stort uppfattas som likvärdiga och att jämställdhet beaktas vid Mittuniversitetet. De flesta anser att forskarutbildningen genomförs på lika villkor och att diskriminering inte är ett större problem.
Samtidigt upplever många att internationella doktorander har sämre förutsättningar än svenska doktorander, framför allt inom NMT-fakulteten, där språk- och informationssvårigheter lyfts fram som viktiga orsaker.
Möjligheten att påverka utbildningens innehåll och den egna studiesituationen uppfattas generellt som begränsad. Även arbetet med individuella studieplaner får varierande omdömen.
Vad händer nu?
Resultaten kommer att användas i fakulteternas fortsatta arbete med att utveckla forskarutbildningen och i universitetsförvaltningens arbete med att förbättra stödet till doktorandern
Läs hela rapporten