Att göra det materiella virtuellt – Subjektifiering, moral och motstånd i konstruktionen av den riskfyllda mathållningen

Hur ser maktstrukturerna ut, specifikt i relation till kön och klass? Hur konstrueras olika förväntningar om vad som kan och bör sägas för att uppfattas som ansvarsfull och moralisk? Vem är vi och vem vill vi vara i förhållande till de "sanningar" runt mat som skapas i diskussionsforumen? 

Avhandlingen syftar till att bidra till förståelsen av hur risk konstrueras och förändras i diskussioner om mathållning på nätforum och vilka subjektspositioner som görs möjliga då risk uttrycks i relation till klass och kön. Mat har kommit att få stor uppmärksamhet i samhällsdiskussionen, men i det moderna samhället är det inte bristen på mat som står i fokus, utan snarare de val människor måste göra relaterade till mat. Vad vi äter har kommit att bli en signal om vem vi är och vem vi vill vara, men diskussioner kring mat handlar också om vad som betraktas som riskfyllt eller inte. Därtill har mat länge använts för att göra distinktioner mellan människor baserat på maktstrukturer som klass och kön. Avhandlingen är inspirerad av en feministisk poststrukturalistisk ansats vilken används för att undersöka hur maktrelationer och subjektifieringsprocesser uttrycks i konversationer på nätbaserade diskussionsforum.

Genom att ta avstamp i den kritiska riskforskningen samt i genusvetenskaplig forskning visar avhandlingen hur risk konstrueras genom riskperformativ. Riskperformativ, uttryckta i det virtuella rummet, medför att olika ”sanningar” konstrueras runt mathållningar vilket får konsekvenser får vilka subjektspositioner som möjliggörs. Genom riskperformativen konstruerats olika förväntningar om vad som kan och bör sägas för att konstituera sig som ett ansvarsfullt och moraliskt subjekt. Därigenom görs olika riskpositioner, det vill säga klass- och könskodade subjektspositioner som konstitueras i relation till riskkonstruktioner, tillgängliga. Analysen visar också hur utrymme för betydelseförskjutningar och motstånd mot riskkonstruktioner skapas i diskussionerna, vilket sker genom dels bekännelsen som teknik och dels genom en teknik som här kallas en responsibiliserad paternalism varigenom det individualiserade ansvaret för upprätthållandet av självreglering inför risk uttrycks i samverkan med kollektivt upprätthållna klass- och könsnormer. I avhandlingen analyseras därigenom hur kön och klass görs i samverkan med riskkonstruktioner på sätt där dessa förstärker varandra.

Läs hela avhandlingen här.