De lappländska skogarnas konnektivitet

En avgörande förutsättning för biologisk mångfald är arters möjlighet att röra sig mellan levnadsmiljöer, alltså att det finns en tillräckligt stark ”ekologisk konnektivitet” i landskapet.

Ett tidigare forskningsprojekt tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbottens Län har omfattat en metodutveckling där hela Norrbottens län ses som en elektrisk krets och där simuleringar av hur strömmen rör sig i kretsen indikerar den generella ekologiska konnektiviteten. Vi har gjort världens hittills mest storskaliga och geografiskt mest högupplösta analysen med denna metod för boreala skogar.

I det här projektet ska vi undersöka hur väl våra konnektivitetskartor överensstämmer med verkligheten genom att på ett systematiskt sätt jämföra våra modellerade konnektivitetsvärden med spår av DNA från olika typer av arter. Det är första gången någonsin, även internationellt, som denna metod används för detta syfte.

Resultatet från studien kommer att ge värdefull information kring hur väl vår konnektivitetsmodell representerar verkligheten. Användbarheten av kartorna som beslutsunderlag i markanvändningsfrågor i Lappland kommer därmed att tydliggöras och vi kommer att få värdefull information om hur modellen kan vidareutvecklas för att skapa än mer tillförlitliga kartor. Resultaten kommer även att ligga till grund för en planerad utvidgning av konnektivitetsmodellen till nationell och internationell nivå. Utöver detta kommer analyserna att ge värdefull ekologisk information som kan ligga till grund för nya studier som ger en ännu bättre förståelse för de lappländska skogarnas ekologi.