Att köpa digitalisering ‑ en analys av hinder för värderealisering

För närvarande ser vi stora förhoppningar kopplade till digitaliseringen av den svenska socialtjänsten. Välfärdskommissionen (2020) konstaterar att ”ökad digitalisering inom välfärdssektorn har stor potential att förbättra välfärden genom ökad kvalitet, tillgänglighet, effektivitet och bättre arbetsmiljö”. Samtidigt ser vi exempel på hur dessa förhoppningar utmanas. Fördelarna med digitaliseringen matchar inte alltid den tid och de pengar som investeras. I vissa fall leder det till en allvarlig urholkning av de offentliga resurserna och en försämring av arbetsmiljön. Stockholms stad spenderade nästan 500 miljoner kronor på utveckling av ett IT-stödsystem som de inte kommer att kunna använda (DN, 11 oktober 2021). Intressant nog har dessa felfrekvenser identifierats och åtgärdats i forskningen under ganska lång tid, enligt Wade & Shan är felfrekvensen för digital omvandling så hög som 87,5 %, vilket innebär att endast ett av åtta digitala omvandlingsprojekt ansågs vara framgångsrika när det gäller förväntat värde (Wade & Shan, 2020) och uttrycket Solows produktivitetsparadox är väl etablerad, dvs. ”att datorer finns överallt men i produktivitetssiffrorna” (Triplett, 1999).

Det finns också belägg för att yrkesverksamma som arbetar inom den offentliga sektorn anser att införandet och användningen av nya digitala system är mindre fördelaktigt än vad välfärdskommissionen förutsett. Yrkesverksamma upplever sällan fördelarna med digitala system när det gäller effektivitet eller mindre stressig arbetsmiljö (Kommunal, 2021 a), och digitala system är dåligt anpassade till deras arbetsprocesser (Kommunal 2021 b). En huvudorsak till dåliga digitala lösningar som tagits upp av utövare är att de inte ses som medproducenter och deltagare när ny digital teknik införs och när förändringar i arbetsprocesser beslutas (Kommunal 2021 b). Detta är återigen i linje med etablerad forskning att en av de viktigaste framgångsfaktorerna för digitala lösningar är användardeltagande (Ives & Olson, 1984).

Men varför lyckas inte de förväntade fördelarna med digitalisering att förverkligas? Forskning visar att en viktig faktor till varför utvecklingen och genomförandet av digitala system inom den offentliga sektorn misslyckas är hur dessa system upphandlas (Thai, 2001; Thai & Grimm, 2000; Moe, 2014). Studier belyser utmaningar som opportunism från konsulter, som specificerar krav för tidigt, betalningsmodeller och standardiserade offentliga kontrakt som hämmar intresset från leverantörer (Moe & Päivärinta, 2011) och en brist på insikt i att upphandling är en process med många intressentaspekter som ofta förbises (Moe & Newman, 2014). Vår förståelse av dynamiken i upphandlingsprocesserna kräver dock fortfarande ytterligare arbete, tidigare studier har mestadels utformats som småskaliga fallstudier (Thai, 2001; Moe, 2014), vilket gör det svårt att systematiskt jämföra och analysera varför vissa projekt misslyckas där andra lyckas, och hur dessa skillnader relaterar till olika aspekter av upphandlingsprocessen. Dessutom är longitudinella studier sällsynta, vilket kan ge djupgående förståelse av kontextuella faktorer. Sammantaget hävdar vi att höga misslyckanden när det gäller investeringar i digitalisering, få longitudinella jämförande studier av upphandlingsprocesser och det känsliga sammanhanget med skattefinansierad välfärd behöver mer uppmärksamhet för att inte undergräva vårt sociala kontrakt när det gäller vilja att betala skatter och förtroende för den offentliga sektorn. Syftet med det föreslagna projektet är därför att studera upphandling av ”digitalisering” (digitala informationssystem) i sociala tjänster mot bakgrund av befintlig kunskap om orsakerna till felfrekvensen under en längre tidsperiod (10 år) och med fokus på hur dessa upphandlingsprocesser förstås och förklaras, dvs. spela ut. Med ”spela ut” tänker vi på det komplexa meningsskapande som sker mellan de deltagande aktörerna under hela upphandlingsprocessen – från den uttalade visionen till det implementerade digitala systemet. Det särskilda fokuset ligger på upphandlingsprocesser av digitala system för socialtjänstverksamhet där möjligheten att sammanställa och sammanställa dokumenterad information för kunskapshanteringsändamål har angetts som värde.