Litteraturvetenskap

Den litteraturvetenskapliga forskningen vid Mittuniversitetet styrs av forskarnas intressen, kompetenser och samarbeten. Ämnets forskningsprofil är med andra ord ett dynamiskt resultat av de enskilda forskarnas aktiviteter snarare än tvärtom. Det innebär också att vi tenderar att bejaka mångfald snarare än prioriterade områden.

Emellertid finns det ändå ett antal forskningsområden som kännetecknar vår miljö, i den bemärkelsen att de involverar flera forskare och kontinuerligt genererar publikationer. Bland dessa områden märks Ekokritik, Kritisk teori, Modern poesi, Narratologi & den moderna romanens teori, Autofiktion, Litteraturdidaktik, Norrländsk litteratur och Barnlitteratur.

Ofta är dessa områden i praktiken överlappande. Ett exempel är konferensen ”Adorno and the Anthropocene” som ägde rum på institutionen 2017, och därefter resulterade i ett nummer av tidskriften Adorno Studies 2019. [http://adornostudies.org/ojs/index.php/as/] Där kombinerades ekokritiken med den kritiska teorin på ett sätt som befruktade bägge fälten. Två andra exempel är antologierna Norrlandslitteratur: Ekokritiska perspektiv (2018) samt Nordic Narratives of Nature and the Environment: Ecocritical Approaches to Northern European Literatures and Cultures (2018) där det ekokritiska perspektivet, som titlarna anger, smälter samman med Norrlandsforskning, romanstudier med mera.

Som dessa exempel också indikerar publicerar sig ämnets forskare omväxlande på svenska och engelska, i peer review-artiklar och antologier, allt beroende på ämne och målgrupp. Bland de senaste årens publikationer kan man också notera den prisbelönade artikeln ”The Narrator Who Wasn’t There: Philip Roth’s The Human Stain and the Discontinuity of Narrating Characters” (Narrative, 2008:1)och uppmärksammade böcker som Tala för det gröna i lövet: Ekopoesi som estetik och aktivism (2018) och Det cyniska tillståndet (2018).

Litteraturvetenskapen har ännu ingen egen forskarutbildning vid Mittuniversitetet, men vi har likväl tre doktorander (formellt knutna till Åbo Akademi och Umeå universitet) anställda hos oss. Ett projekt handlar om Lars Ahlin, ett annat om Kerstin Ekman, ett tredje om affekt och form i postmodern poesi. Doktorandernas närvaro borgar inte bara för en vetenskaplig återväxt, utan gör också det ständigt pågående forskningssamtalet mer levande.

Att Litteraturvetenskapen är en livaktig forskningsmiljö yttrar sig inte bara i mängden publikationer. Under de senaste åren har vi arrangerat symposier och seminarieserier om bland annat Bilderböcker, Fascism, Posthumanism, Uppmärksamhet och Hållbarhet. Vi medverkar kontinuerligt vid internationella konferenser och har upparbetade forskningssamarbeten med institutioner i Finland, Danmark, Norge, England och Tyskland.

Även om ämnets forskning har en tydlig litteraturvetenskaplig profil samarbetar vi ofta med forskare från andra ämnen, främst vid den egna institutionen, men också vid andra fakulteter och lärosäten. Ett exempel är ett nyligen avslutat projekt som undersökte bilderboken som verktyg för interkulturell förståelse i en mångkulturell förskola. Ett annat är det (också avslutade) VR-finansierade projektet ”Normalization and the Neoliberal Welfare State. Challenges of and for Gender Theory”.