En för alla, alla för en ‑ Samverkan för civilt försvar på kommunal nivå

Under en längre tid har det pågått en diskussion kring uppbyggandet av totalförsvaret och att utveckla en verksamhet som behövs för att hantera omfattande störningar, extremväderhändelser, nationella och internationella kriser och att förbereda samhället för krig. Vi har i flera studier sett hur det civila samhällets mobiliserar när samhället utsätts för påfrestningar. Särskilt har detta på senare tid visat sig under skogsbränderna 2014 och 2018 (Asp, 2015, Ekström & Große, 2020, Hobbins et al. 2020, Johansson, et al. 2018, Danielsson & Eriksson, 2020), vid skolbrand (Danielsson, 2016) och under flyktingsituationen 2015 (Oscarsson & Danielsson, 2018).

Studier har också gjorts om MSB informationskampanj ”Om kriget eller krisen kommer” som visar att det både finns en viss beredskap hos befolkningen men också att
informationen kan tolkas på olika sätt och att det finns grupper som har större behov av stöd än andra (Heidenström & Kvarnlöf, 2018, Wall & Kvarnlöf, 2019, Kvarnlöf & Montelius, 2020) och ny senast Coronapandemin som visade på behovet av samverkan mellan aktörer vilket kan bli mer påtagligt efter NATO‐inträdet. I en osäker omvärld med krig som pågår, förändringar i maktförhållanden mellan stormakter, terrordåd lyfts ofta fram i relation till återupptagande av totalförsvaret.

Projektet kommer därför att lyfta frågor om utvecklings‐ och tillväxtfrågor som berör samhällsutveckling under osäkerhet, teknologiska framsteg inom exempelvis kommunikation och transporter vilket påverkar människors möjlighet till geografiska rörlighet, samt betydelsen av reflexivet där både individer och samhällen kontinuerligt anpassar sina handlingar baserade på ny information (Giddens, (1990).  

Av vikt för detta projekt är industrins omvandling och produktion och användningen av militära resurser, vilket kommer att öka med tanke på Sveriges NATO‐inträde. I detta perspektiv är totalförsvaret och framför allt civilförsvaret en viktig faktor i diskussioner om samhällets sårbarhet och resiliens samt hur Sverige ska klara ett eventuellt krigshot eller extrema samhällspåfrestningar (Andersson, 2019, Björngren Cuadra, 2019, Gunneriusson 2017, 2019, Gunneriusson & Bachmann, 2017, Gunneriusson & Ottis, 2013, Stenberg, 2019). Uppbyggnaden av totalförsvaret har under en tid varit intressant för staten (se exempelvis även Ds 2017:66 ”Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025”), men i praktiken finns det fortfarande mycket som behöver göras för att totalförsvaret ska ha en fungerande infrastruktur i allmänhet men också en adekvat förankring inom det civila samhället.  I arbetet kommer vi bland annat att utgå från följande dokument med fokus på

Totalförsvar och Nato

NATO’s Resilience: The first and last line of defence

NATO 2030: United for a New Era. Analysis and Recommendations of the Reflection Group Appointed by the NATO Secretary General

EU:s krisberedskap och dess betydelse för Sverige

NATO and Societal Resilience: All Hands on Deck in an Age of War Edward Hunter Christie and Kristine Berzina

Ovanstående litteratur handlar om uthållighet inom samhället i stort ochpåverkar hur det civila Sverige behöver förhålla sig till Natos ram.

Föreliggande projekt svarar mot behovet av utvecklad förståelse om såväl teoretisk som praktisk civilförsvarsförmåga, där kunskapen hur man samverkar med olika typer av aktörer i både vardag, kris eller krig, är en förutsättning för att klara nya uppgifter. Projektet syftar till att stödja aktörerna i att förbättra samverkan inom det civila försvaret genom att öka förståelsen för olika aktörers bevekelsegrunder och förutsättningar samt deras effekt avseende krisberedskap och civilt försvar i en värld i omvandling.  

Resultaten förväntas ge ett kunskapsunderlag som kan användas för att förbättra den lokala förmågan att hantera störningar, främja effektiv samverkan och kommunicera behov till andra samhällsaktörer inom krishantering och försvar.